Saarna Klosterin kirkossa/Predikan i Klosters kyrka 8.5.2022

Tie, totuus ja elämä 

»Älköön sydämenne olko levoton. Uskokaa Jumalaan ja uskokaa minuun. Minun Isäni kodissa on monta huonetta – enhän minä muuten sanoisi, että menen valmistamaan teille asuinsijan. Minä menen valmistamaan teille sijaa mutta tulen sitten takaisin ja noudan teidät luokseni, jotta saisitte olla siellä missä minä olen. Te tiedätte kyllä tien sinne minne minä menen.» 

Tuomas sanoi hänelle: »Herra, emme me tiedä, minne sinä menet. Kuinka voisimme tuntea tien?» Jeesus vastasi: »Minä olen tie, totuus ja elämä. Ei kukaan pääse Isän luo muuten kuin minun kauttani. Jos te tunnette minut, opitte tuntemaan myös minun Isäni. Te tunnette hänet jo nyt, olettehan nähneet hänet.» 

Filippus sanoi hänelle: »Herra, anna meidän nähdä Isä, muuta emme pyydä.» 

Jeesus vastasi: »Etkö sinä, Filippus, tunne minua, vaikka olen jo näin kauan ollut teidän seurassanne? Joka on nähnyt minut, on nähnyt Isän. Kuinka voit sanoa: ’Anna meidän nähdä Isä’? Etkö usko, että minä olen Isässä ja Isä on minussa? Kun puhun teille, en puhu omissa nimissäni: Isä on minussa, ja minun tekoni ovat hänen tekojaan. Uskokaa, kun sanon, että minä olen Isässä ja Isä on minussa. Ellette muuten usko, uskokaa minun tekojeni tähden. 

»Totisesti, totisesti: joka uskoo minuun, on tekevä sellaisia tekoja kuin minä teen, ja vielä suurempiakin. Minä menen Isän luo, ja mitä ikinä te pyydätte minun nimessäni, sen minä teen, jotta Isän kirkkaus tulisi julki Pojassa. Mitä te minun nimeeni vedoten pyydätte minulta, sen minä teen. 

 

“Älköön sydämenne olko levoton”. Näin kuuluvat Jeesuksen sanat tässä maailmassa, joka on monin tavoin levoton paikka. Ympärillämme on paljon pelkoa, epävarmuutta ja huolta, mutta onneksi myös ilon ja juhlan aiheita.  

Elämää verrataan usein matkaan. Voimme vain tiettyyn rajaan asti suunnitella elämäämme, mutta silti jokainen uusi päivä on arvoitus. Emme myöskään voi tietää matkamme pituutta, emme laskea päiviemme määrää.  

Siksi Tuomaan kysymys on hyvinkin oikeutettu. Epäilyksestään tunnettu Tuomas toteaa sen, mitä kenties moni evankeliumin lukijakin ajattelee. ”Herra, emme me tiedä, minne sinä menet. Kuinka voisimme tuntea tien?” Tuomas ei voi ymmärtää, miten me tiedämme minne mennä. Kuinka löytää paikkaan, josta Jeesus on puhunut vain mystisin vertauskuvin.  

Päivän evankeliumi on osa Jeesuksen jäähyväispuhetta, jossa Jeesus puhui opetuslapsille tulevasta kuolemastaan, mutta halusi myös rohkaista heitä. Päivän evankeliumin alkuosan jakeet luetaankin useimmiten juuri hautajaisissa. Hautajaiset ovat aina yhden elämänmittaisen matkan päätös. Miksi siis tällainen teksti, kun pyhäpäivän aiheena on tänään “tie elämään”? 

Raamatun sanoihin sisältyy lupaus siitä, että kuolema ei olekaan kaiken loppu, vaan tie jatkuu vielä tämän elämän jälkeenkin. Jeesus sanoo: “Minun Isäni kodissa on monta huonetta – enhän minä muuten sanoisi, että menen valmistamaan teille asuinsijan.”  

Pääsiäisen sanoma on juuri siinä, että Jeesus on itse voittanut kuoleman vallan, ja ylösnousemuksellaan avannut meille tien ikuiseen elämään. Siis, laulakaamme ja iloitkaamme! Jubilate! Kuten pyhäpäivän latinankielinen kuuluu. Se on peräisin päivän psalmin jakeista: “Halleluja! Hyvä on Jumalaamme sävelin kiittää, ihanaa on virittää ylistyslaulu!” Seurakunta juhlii iloiten Herran ylösnousemusta ja voittoa kuolemasta ja suuntaa katseensa uuteen elämään.  

Kuinka siis voisimme tuntea tien? Jeesus sanoo: “Minä olen tie, totuus ja elämä.” 

"Minä olen tie, totuus ja elämä"

 Johannesevangeliet kapitel 14, vers 1-14 

”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 
I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? 
Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. 
Och vägen dit jag går, den känner ni.” 
Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 
Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 
Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” 
Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” 
Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? 
Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. 
Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. 
Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, 
och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. 
Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det. 

 

“Känn ingen oro”. Så säger Jesus här i världen, där det finns så mycket oro och rädsla, men också mycket att glädja och vara tacksam.   

Livet oftast jämföras till en resa. Vi gör gärna mycket framtidsplaner, men ändå varje ny dag är en överraskning. Vi vet inte hur länge vi lever, vi kan inte räkna dagar. Beroende på hur mycket vi försöker att planera och läsa kartan, vi vet inte hur vägen ser ut.  

Tomas, som vi känner av hans tvivel, frågar Jesus en väldigt praktisk fråga.  En fråga, som kanske också många som läser evangelietexten undrar lika mycket. ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus bara säger att han går bort, men lärjungarna förstår inte vad han menar, vart är han på väg? 

Det var också mycket oro bland lärjungarna. Jesus firade sista måltid med dem och dagens evangelietext är en del av Jesu avskedstal. Jesus pratade om sitt döden till lärjungarna, men han ville också uppmuntra dem. Detta är en Bibeltext som man oftast läses i begravningar. Begravning är alltid en slut till en livets resa. Så varför läser vi den här evangelietexten när söndagens tema är vägen till livet?  

I Bibelordet det finns ett hopp och ett löfte, att döden inte är slut för allt, utan vi har ett annat hem i himmelen. Så som Jesus säger; I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?   

I kyrkoåret vi fortfarande firar påsktiden. Påskens budskap är, att Jesus har segrat döden, och genom sin död och uppståndelsen öppnat en väg till evigt liv. Så låt oss glädja och sjunga lovsånger! Söndagens latinska namn; Jubilate! Kommer från första vers av dagens psaltarpsalm. Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig.  

Så hur kan vi känna vägen? Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet.”