Pastori Tikkalan saarnablogi

21. kolminaisuuden ajan sunnuntai 1.vsk Matt. 22:15–22 Fariseukset menivät neuvottelemaan keskenään, miten saisivat Jeesuksen sanoistaan ansaan. He lähettivät hänen luokseen opetuslapsiaan yhdessä Herodeksen kannattajien kanssa. Nämä sanoivat: ”Opettaja, me tiedämme, että sinä puhut totta ja opetat Jumalan tietä totuuden mukaisesti. Sinä olet ihmisistä riippumaton etkä tee eroa heidän välillään. Sano siis meille, mitä mieltä olet: onko oikein maksaa keisarille veroa vai ei?” Mutta Jeesus huomasi heidän kieroutensa ja sanoi: ”Te teeskentelijät! Miksi te yritätte saada minut ansaan? Näyttäkää sitä rahaa, jolla maksatte veronne.” He ottivat esiin denaarin. Jeesus kysyi heiltä: ”Kenen kuva ja nimi siinä on?” ”Keisarin”, he vastasivat. Silloin Jeesus sanoi heille: ”Antakaa siis keisarille mikä keisarille kuuluu ja Jumalalle mikä Jumalalle kuuluu.” Kuullessaan tämän he hämmästyivät. He jättivät Jeesuksen rauhaan ja lähtivät pois. Vastuu yhteiskunnasta Kysymys verojen maksamisesta keisarille

 20. söndag e. trefaldighet 1. årgång EVANGELIUM Markusevangeliet kapitel 3, vers 31-35 Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ”Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.” Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?” Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.” “Att leva tillsammans” Gud är här. Du är här. Jag är här. Vi är här tillsammans. Du har kanske hört dessa ord i början av gudstjänsten. Det är många som kommer till kyrkan och söker gemenskap. Vilka tänker du på när du tänker på familjen? Kanske dina barn, syskon, föräldrar och far-, eller morföräldrar. Men Jesus utmanar oss att tänka bredare.  Vänner kan vara den familjen som vi har valt själva. Men kunde vi se också församlingen som en familj? ”Det här är min mor och mina bröder.” Säger Jesus när han pratar till männ

(Samma på svenska, rulla ner...) Kiitospäivä 1.vsk. Daavid ylisti kansan edessä Herraa: »Ylistetty olet sinä, Herra, isämme Israelin Jumala, aina ja ikuisesti!  Sinun, Herra, on suuruus ja voima, kunnia, kirkkaus ja valta, sillä sinun on kaikki, mitä on taivaassa ja maan päällä. Sinun on kuninkuus, sinä olet kaikkea muuta korkeammalla. Sinulta tulevat rikkaus ja kunnia, kaikkea sinä hallitset. Kaikki voima ja valta on lähtöisin sinulta, sinun vallassasi on tehdä suureksi ja väkeväksi kenet tahdot. »Nyt me kiitämme sinua, Jumalamme, ja ylistämme nimesi kunniaa. Sillä mikä olen minä, tai mikä on minun kansani? Kuinka me itse pystyisimme antamaan tällaisia lahjoja? Sinulta me olemme kaiken saaneet, sinulta on tullut kaikki, minkä sinulle annamme. (1.Aik.29:10-14) Kiitos! Tuo pieni, jokapäiväinen sana. Olemme oppineet, että on kohteliasta kiittää esim. kaupan kassalla, silloin kun joku auttaa meitä, kun saamme kehuja tai silloin kun saamme joltakin lahjan. Kiitämme ystäviä mukavasta illast

Den Helige Mikaels dag 1. årgång GAMMALTESTAMENTLIG Daniel kapitel 6, vers 16-22 På kungens befallning hämtades nu Daniel och kastades i lejongropen. Kungen sade till honom: ”Den gud som du ständigt dyrkar må rädda dig!” Sedan drog man fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras i Daniels sak. Kungen gick tillbaka till sitt palats. Han fastade hela natten, ville inte ha någon kvinna och låg sömnlös. Tidigt i gryningen steg han upp och skyndade sig till lejongropen. Då han närmade sig gropen ropade han på Daniel med ängslan i rösten: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har den gud som du ständigt dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?” Då hörde kungen Daniels röst: ”Konung, må du länge leva! Min Gud har sänt sin ängel. Han stängde till gapet på lejonen och de gjorde mig ingen skada. Jag har befun nits vara oskyldig inför Gud, och jag har inte heller gjort något ont mot dig, konu