Predikan i Klosters kyrka 26.6.2022

 Lukasevangeliet kapitel 1, vers 57-66 

 
Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. 
Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. 
På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 
Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” 
De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” 
Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. 
Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. 
Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. 
Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. 
Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom. 

 

Förra söndag vi pratade om dopet, idag pratar vi om Johannes döparen. Dagens evangelium berättar om Johannes födelse och hans namngivning. “Vad skall det inte bli av detta barn?” Undrade släktingar.  

Sakarias, som hade blivit stum, fick prata igen.  

Namn, Johannes, var en symbol. Namnet betyder; “Gud har förbarmat sig” eller “Gud är nådig”. Johannes var ett profet som gick före Jesus.  

Vi firar Johannes Döparens dag på midsommar med tanke på att Johannes föddes ungefär sex månad innan Jesus.  

 

Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.« 

Berättelsen om Johannes döparen börjar hos den gamle prästen Sakarias och hans hustru Elisabeth. De börjar bli gamla, de är barnlösa, men så möts de av en ängel och får veta att de ska få ett barn och ge honom namnet Johannes, som betyder Gud är nådig. 

 Johannes döparen var nära släkt till Jesus och förberedde folket på att något nytt skulle komma. Han brann för att människor skulle omvända sig, döpas och förändras som människor.  

Han drog sig undan världen och ville ha regler, krav och konsekvens. Som en rit för detta döpte han människor i ett slags omvändelsedop, och fick därför namnet Johannes döparen. Johannes förväntningar möttes av något annorlunda när Jesus, som han banat väg för, kom med förlåtelse och kärlek. 

 Johannes stod för det han trodde på och hamnade i fängelse för att han kritiserade kejsarens kärleksaffärer med sin brors fru. Till slut blev han halshuggen och fick sitt huvud serverat på ett fat på en fest hos Herodes. Så småningom blev Johannes döparen martyr. Både den tredje söndagen i advent och den helige Johannes döparens dag, som infaller mitt i sommaren, handlar om detta.