Predikan på Midsommardagen i Klosters kyrka 24.6.2023

 Evangelium 

Markusevangeliet kapitel 6, vers 30–44 

 
Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. 
Han sade till dem: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. 
De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. 
Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. 
När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge. 
När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: ”Trakten är öde och det är sent. 
Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta.” 
Han svarade: ”Ge dem något att äta, ni själva.” — ”Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?” frågade de. 
Han sade: ”Hur många bröd har ni? Gå och se efter.” De tog reda på det och sade: ”Fem bröd, och så två fiskar.” 
Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. 
Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. 
Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. 
Alla åt och blev mätta, 
och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 
Det var fem tusen män som hade ätit. 

 

Folkmassor följde och lyssnade på Jesus, och han ville inte skicka dem hem hungriga. Men hur räcker fem bröd och två fiskar åt fem tusen människor? Till slutet alla blev mätta, och det blev även flera korgar mat över. För att mätta hungriga är väldigt konkret symbol till att Jesus ger oss livet.  

Jesus själv bad tackbönen innan han delade maten. I vår fader-bönen vi tackar också på vårt dagliga bröd. Nu på midsommar, när allting blommar och växer omkring oss, vi tackar över skapelsen. Hela världen, allting vackert och allting vi behöver för att leva, är en gåva från Gud.  

I början Gud skapade världen, och sade att människorna ska råda över jorden, djuren och träden. Dagens gammaltestamentliga läsning berättar om Noa och regnbåge. Regnbågen symboliserar förbundet mellan Gud och människor. Gud satte den som tecken på himlen för att visa att Gud aldrig överger sin skapelse. 

Förutom att vi tackar om alla skapelsens gåvor, vi får också reflektera vår plats och ansvar i skapelsen, för att dela livet med varandra med omsorg. Vi har inte varit så duktiga att hålla vår sida på förbundet. För länge har vi blundat för att jordens resurser delas orättvis. Nu är det ett måste, att försöka hitta lösningar för att leva mer hållbart mitt i klimatkrisen. År efter år vi börjar att se mer och mer påverkan av klimatförändringen omkring oss. En del av människor lever i överflöd, och en del lider i hunger. Vårt samhälle är byggt på tanken att ekonomin och egendom måste hela tiden växa. Men någonstans kommer gränsen.  

Jesus visar oss ett annat sätt att leva. Han mättar tusentals hungriga bara med några fisk och bröd. Evangeliet berättar hur Jesus fylldes av medlidande. Kan vi på samma sätt lära oss att se varandras behov och resurser? Jesus visar oss exempel: Det räcker om vi delar.