Predikan i Klosters kyrka 25.6.2023

 Evangelium 

Lukasevangeliet kapitel 1, vers 67–80 

 

Hans far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord: 
 
”Välsignad är Herren, Israels Gud, 
som besöker sitt folk och ger det frihet. 
Han reser för oss frälsningens horn 
i sin tjänare Davids släkt, 
så som han för länge sedan lovat 
genom sina heliga profeter, 
frälsning från våra fiender och alla som hatar oss. 
Han visar barmhärtighet mot våra fäder 
och står fast vid sitt heliga förbund, 
den ed han svor vår fader Abraham: 
att rycka oss ur våra fienders hand 
och låta oss tjäna honom utan fruktan, 
rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar. 
Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, 
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. 
Så skall hans folk få veta att frälsningen är här 
med förlåtelse för deras synder 
genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. 
Han skall komma ner till oss från höjden, 
en soluppgång för dem som är i mörkret 
och i dödens skugga, 
och styra våra fötter in på fredens väg.” 
 

Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel. 

 

Idag hörde vi Sakarias lovsång. När Sakarias fick barnet i famnen, såg han någonting som andra ännu såg inte, och pratade med profetiska ord om hans uppdrag.  

Johannes var ett efterlängtat barn, som föddes sex månader innan Jesus. I kyrkoåret både den tredje advent och denna söndag som infaller mitt i sommaren, handlar om Johannes Döparen.  

Berättelsen om Johannes döparen börjar hos Sakarias och hans hustru Elisabeth. De börjar bli gamla och de är barnlösa, tills en ängel berättar att de ska få ett barn, och att de ska ge honom namnet Johannes, som betyder “Gud är nådig”.  

Johannes döparen var släkt till Jesus och förberedde folket på att något nytt skulle komma. Johannes predikade för att människor skulle omvända sig, döpas och förändras som människor. Han drog sig undan världen och ville ha regler, krav och konsekvens. Johannes döpte människor, och dopet var en symbol för omvändelsen. Därför fick han också namnet Johannes döparen. Johannes brydde sig inte om vad andra människor tänkte om honom, han hade ett större budskap.  

Johannes förväntningar möttes av något annorlunda när Jesus, som han banat väg för, kom med förlåtelse och kärlek. Men för att det ska bli en förändring, vi behöver människor som går före oss och visar vägen.  Vi behöver folk som vågar prata högt och kräva mycket även om det känns obekvämt.  

Johannes var en profet, som gick före Jesus. Gud sände Johannes för att bereda vägen. Vi ber: 

Gud, din budbärare Johannes döparen röjde väg för vår Frälsare 
och kallade människor till bättring. 
Röj ur våra hjärtan allt som hindrar oss från att vandra enligt din vilja. 
Amen.