Predikan i kvällsmässa kyrka 12.11.2025

 Lukasevangeliet kapitel 19, vers 1-10 

Han kom in i Jeriko och gick genom staden. 
Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. 
Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. 
Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. 
När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.” 
Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 
Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” 
Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.” 
Jesus sade till honom: ”I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, 
och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” 

Hur många av er har någon gång som barn (eller lite äldre) klättrat upp i ett träd? Sackaios var en liten man, som klättrade upp i en sykomor, alltså ett fikonträd för att få se Jesus. 

Men vem var Sackaios? Det berättas att Sackaios var en Publikan. Publikanerna var anställda av Romarriket för att bland annat samla in skatter och tullavgifter. Rätten att ta upp skatt kunde dessutom hyras ut i andra hand. Sackaios var en sådan underentreprenör som arbetade vid tullstationen i Jeriko. Publikanerna gjorde skatteinsamlingen, men bedrägeri var inte ovanligt – många publikaner tog ut extra avgifter för att tjäna en slant till sin egen ficka. Därför var publikanerna också en föraktad och hatad yrkesgrupp.  

Sackaios ville ta reda på vem Jesus var, men kanske kände samtidigt skam och folkets dömande blickar. Eftersom han också var för kort för att se över folkmassan, klättrade han upp i ett träd. Det var ganska smart. Från trädet kunde han se Jesus, men ändå vara gömd. Jesu rykte hade spridit sig när han vandrade från Jerusalem mot Jeriko. Från by till by hade han helat sjuka och undervisat folket med liknelser. Sackaios behövde klättra upp för att se Jesus, men Jesus såg honom – där uppe i trädet, gömd bland löven och grenar. Jesus bad honom skynda sig ner, och Sackaios skyndade sig ner. Jesus pratade med Sackaios och bjöd in sig själv till middag hos honom. 

Sackaios blev förvånad och glad. Folk som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Jesus gjorde ingen skillnad mellan människor på grund av deras synder eller sociala status. Temat i kyrkoåret den här veckan är samhällsansvar. I kyrkan vi bär också ansvar om samhället genom våra diakonala arbetet. Men egentligen ligger ansvaret hos var och en av oss, och göra något konkret när vi ser orättvishet omkring oss. Mötet med Jesus väckte någonting i samvetet, som fick Sackaios att göra bättring, ta ansvar för sina gärningar, och betala tillbaka allt som han hade bedragit.   

Namnet Sackaios betyder ”ren”, trots allt han hade gjort. Sackaios blev ren när han mötte Jesus. Reningen var viktig – särskilt före en måltid. I den judiska kulturen var måltidsgemenskap det djupaste uttrycket för vänskap. Jesus blev gäst i Sackaios hem. 

Jesus såg inte till människors sociala eller samhälleliga status när han blev gäst i någons hem. Han gör det inte heller med oss. Och vid nattvardsbordet får vi också dela en måltid tillsammans.