Saarna Klosterin kirkossa/Predikan i Klosters kyrka 3.12.2023

 Sak. 9:9-10 

Iloitse, tytär Siion! 

Riemuitse, tytär Jerusalem! 

Katso, kuninkaasi tulee. 

Vanhurskas ja voittoisa hän on, 

hän on nöyrä, hän ratsastaa aasilla, 

aasi on hänen kuninkaallinen ratsunsa. 

Hän tuhoaa sotavaunut Efraimista 

ja hevoset Jerusalemista, 

sotajouset hän lyö rikki. 

Hän julistaa kansoille rauhaa, 

hänen valtansa ulottuu merestä mereen, 

Eufratista maan ääriin asti. 

 

Matt. 21:1–9  

Evankeliumista Matteuksen mukaan, luvusta 21 

Kun he lähestyivät Jerusalemia ja olivat tulossa Betfageen Öljymäelle, Jeesus lähetti edeltä kaksi opetuslastaan ja sanoi heille: ”Menkää tuolla näkyvään kylään. Siellä on aasintamma kiinni sidottuna ja varsa sen vierellä; löydätte ne heti. Ottakaa ne siitä ja tuokaa minulle. Jos joku sanoo teille jotakin, vastatkaa, että Herra tarvitsee niitä mutta palauttaa ne pian.” 
    Näin tapahtui, jotta kävisi toteen tämä profeetan sana: 
      - Sanokaa tytär Siionille: 
      Katso, kuninkaasi tulee! 
      Hän tulee luoksesi lempeänä, 
      ratsastaen aasilla, 
      työjuhdan varsalla. 
    Opetuslapset lähtivät ja tekivät niin kuin Jeesus oli käskenyt. He toivat aasin ja varsan ja panivat niiden selkään vaatteitaan, ja Jeesus istuutui aasin selkään. Ihmisiä oli hyvin paljon, ja he levittivät vaatteitaan tielle, toiset katkoivat puista oksia ja levittivät tielle niitä. Ja ihmisjoukko, joka kulki hänen edellään ja perässään, huusi: 
      - Hoosianna, Daavidin Poika! 
      Siunattu olkoon hän, joka tulee Herran nimessä! 
      Hoosianna korkeuksissa! 

1.Adventtisunnuntai 

Armon vuosi 

Tänään haluan puhua ilosta, toivosta ja odotuksesta. 

Vietämme ensimmäistä adventtisunnuntaita ja uuden kirkkovuoden alkua. Sana ‘adventti’ tarkoittaa saapumista. Me odotamme Jeesuksen saapumista. Kirkkovuoden lopussa olemme puhuneet odotuksesta ja Kristuksen paluusta. 

Tänään saamme laulaa, iloita ja juhlia. Hoosiannaa laulaen tervehdimme Jeesusta Kuninkaanamme ja iloitsemme siitä, että hän on tullut ja vapauttanut meidät yhteyteen Jumalan ja toistemme kanssa. Saamme ottaa vastaan Jeesuksen, rauhan kuninkaan. Päivän evankeliumissa käy toteen Sakarjan kirjan profetia: “Katso, kuninkaasi tulee. Vanhurskas ja voittoisa hän on, hän on nöyrä, hän ratsastaa aasilla, aasi on hänen kuninkaallinen ratsunsa.” 

Sympaattisesta aasista on muodostunut ensimmäisen adventtisunnuntain symboli. Jokavuotisesta kertomuksesta muistuu mieleen juuri tuo aasinvarsa. Muistutus siitä, että myös kaikki luomakunnan eläimet todistavat Jumalan läsnäolosta.  

Adventtisunnuntaina on läsnä yhtä aikaa nöyryys ja kuninkuus. Joulun sanoma on siinä, että Jumala tuli maan päälle ihmiseksi, meidän kaltaiseksemme. Jeesus saapui kaupunkiin ratsastaen arkisella Aasilla kuninkaallisen hevosen sijaan. Aasi on työjuhta, se jaksaa kantaa raskaampiakin taakkoja. Ehkä myös siksi se sopii Jeesuksen ratsuksi. Jeesus on vapahtaja, joka kantoi meidän syntiemme taakan ja julistaa armon sanomaa. 

Sakarjan profetia herättää toivoa myös tässä ajassa. “Hän tuhoaa sotavaunut --- sotajouset hän lyö rikki. Hän julistaa kansoille rauhaa”. Sodan ja konfliktien aikana valtaa pyritään pönkittämään aseilla ja pelon ilmapirillä. Mutta Jeesus antaa meille toisenlaisen esimerkin vallasta. Myös rauhassa ja nöyryydessä on valtaa ja voimaa. Myös kansa, joka levitti tielle vaatteita ja palmunoksia, oli toivon ja odotuksen vallassa. He odottivat uutta kuningasta ja uutta aikaa.  

Adventin aika, joka on myös kirkkovuodessa pienen paaston aika, on odottamisen ja valmistautumisen aikaa. Odotusta siitä, että Jeesus voittaa pahan vallan maailmassa, ja valmistautumista siihen ottamaan vastaan rauhan sanoma. Joulunodotus alkaa adventista. Kirkkovuoden ensimmäinen sunnuntai julistaa, että Jumala ei ole kaukana meistä. Jälleen saamme valmistautua ottamaan vastaan Jeesuksen iloiten, toivoen ja odottaen.  

"Menkää tuolla näkyvään kylään. Siellä on aasintamma kiinni sidottuna ja varsa sen vierellä; löydätte ne heti."

 
 Gammaltestamentlig 

Sakarja kapitel 9, vers 9-10 

 
Ropa ut din glädje, dotter Sion, 
jubla, dotter Jerusalem! 
Se, din konung kommer till dig. 
Rättfärdig är han, seger är honom given. 
I ringhet kommer han, ridande på en åsna, 
på en ung åsnehingst. 
 
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, 
alla hästar i Jerusalem. 
Krigets vapen skall förintas. 
Han skall förkunna fred för folken, 
och hans välde skall nå från hav till hav, 
från floden till världens ände. 

 

 

Evangelium 

Matteusevangeliet kapitel 21, vers 1-9 

 
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar 
och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. 
Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” 
Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 
'Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.' 
Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. 
De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 
Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. 
Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: 'Hosianna' Davids son! 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' Hosianna i höjden! 

1.Advent 

Ett nådens år 

Idag jag vill prata om glädje, hopp och förväntan. 

Det är första advent, ett nytt kyrkoår. Ordet advent betyder ankomst, Jesu ankomst. I slutet av kyrkoåret vi har pratat om väntan och Kristi återkomst.  

Idag får vi sjunga, jubla och ropa ut glädje. Vi får ta emot Jesus, kungen, som förkunnar fred och rättfärdighet. Med hosiannarop hälsar vi Jesus som Konung och gläder oss åt att han har kommit för att befria oss till gemenskap med Gud och med varandra. Profetian från Sakarja uppfylls i dagens evangelium. “I ringhet kommer han, ridande på en åsna.”  

(Idag vi har lite speciella gäster som ni kanske träffade utanför kyrkan, och nu väntar dem i vapenhuset.) 

Åsnan har blivit en symbol för advent, det är någonting som vi minns från den här berättelsen som läses varje år. Påminnelse, att även skapelsens djur vittnar om Guds närvaro.  

I advent är närvarande samtidigt ödmjukhet och kunglighet. Julens budskap är, att Gud kommer till jorden och är som en av oss, en medmänniska. Jesus kom, ridande på en ung åsna, ett vardagligt lastdjur, som motsats till en majestätisk häst. Åsna är ett lastdjur, det orkar att bära mycket. Kanske det är också en symbol till Jesus, som bär världens synder, förbarmar oss och förkunnar nådens år.  

Sakarjas profetia ger hopp. “Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken”. Detta är väldigt starkt budskap i vårt  

samhälle. I tider av krig och konflikt man försöker visa makt med rädsla och vapen. Men Jesus visar oss en annan bild av makt. Det finns makt i enkelhet och fred. Också folk som tog emot Jesus och bredde mantlar och kvistar hade hopp om fred och bättre framtid. Folk hade förväntningar om att det kommer en ny tid och att någonting ska ändras.  

Adventstid, som är också våran lilla fastetid i kyrkoåret, är en tid för förväntan och förberedelse. Förväntan att Gud ska bryta ondskans makt, och förberedelse att ta emot fredens budskap. Här börjar vår väg mot julen. Första söndag i advent förkunnar att Gud är inte långt borta. Vi läser samma berättelser varje år, men ännu en gång, vi förbereder oss att ta emot Jesus med glädje, hopp och förväntan.