Predikan på kvällsmässa i S:t Eskils kyrka 17.12.2025

 Lukasevangeliet kapitel 3, vers 1-15 

Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, 
och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 
Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, 
som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: 
En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar skall rätas och steniga vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning. 
När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? 
Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. 
Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.” 
Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” 
Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” 
Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” 
Han svarade: ”Driv inte in mer än vad som är fastställt.” 
Och när det kom soldater och frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.” 
Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. 

 

Vår julväntan började i första advent, när vi hörde berättelsen om den milde och ödmjuke Jesus som red på en åsna. Nu, i tredje advent, har vi en helt annorlunda stämning. 

Så, varför berättar evangelietexten om Johannes Döpare just nu, före julen? Johannes hade en uppgift att bana väg för Herren. Profetian i Jesajaboken, som berättar om ropande röst i öknen, blev synlig i Johannes Döpare. Johannes var en asket, som bodde i öknen och förkunnade Guds ord modigt med kraftfullt språk. 

Johannes predikade bättring och omvändelse. Guds nåd och kärlek mot oss är sann, men Johannes lärde att vi inte kan ta det som självklarhet. Han sade: ”Tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.” Liknelse om stenar kan också betyda att Gud kan uppväcka ett hjärta av sten. 

Så frågade folket: Vad skall vi då göra? Johannes gav ganska tydligt och konkret svar på den frågan. Den som har en extra skall dela med sig åt den som har ingen, och den som har mat skall göra på samma sätt. Man ska inte kräva mer än nödvändig eller pressa ut pengar från någon. Johannes etiska lärdom är tidlöst och universellt. Vi behöver inte vara höglärda för att vara goda och rättvisa mot varandra. När vi tjänar våra medmänniskor, tjänar vi Herren. 

Johannes var en profet som hade uppdrag att bana väg för Herren. Vi behöver fortfarande profeter, människor, som vågar visa vägen. Människor, som modig vågar stanna bakom sina ord, trots att sanningen ibland kan vara obehaglig. Budskapet i fastetiden är att bana väg för Herren också i våra hjärtan, så att vi kan ta emot Jesus med glädje och ödmjukhet. Och att vår tro skulle bli synlig genom våra liv, och visa upp att Guds rike är mitt ibland oss.