Predikan i S:t Eskils kyrka 25.12.2025

Lukasevangeliet kapitel 2, vers 1-20 

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 
Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 
Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 
Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 
för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. 
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 
och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. 
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. 
Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. 
Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. 
I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 
Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” 
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: 
”Ära i höjden åt Gud 
och på jorden fred åt dem han har utvalt.” 
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” 
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 
När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 
Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. 
Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. 
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. 

 
Väntans tid är över - dagen är kommen. Välsignade juldagen är här. Både julevangeliet och dagens psalm vi sjöng tillsammans berättar om händelserna under julnatten.  

Här vid kyrkans altare kan vi också se en julkrubba. I många krubbor finns Maria, Josef och Jesusbarnet avbildade, liksom en ängel, herdarna och de vise männen. Kanske också en oxe, en åsna och några får. Ofta tänker vi på julnattens stillhet och frid, när vi ser Jesusbarnet som ligger i krubban. 

Men den första julen och Marias och Josefs resa var fylld av det oväntade händelser. Vägen till Betlehem var lång att gå till fots och på en åsna. Resan var särskilt tung för den unga Maria som snart skulle föda. Det fanns rädsla, osäkerhet, trötthet, dammiga vägar och stängda dörrar vid många värdshus. Lilla Betlehem var full av folk, värdshusen lika fullbokade som hotell under högsäsong i min hemstad Rovaniemi. 

Jesus föddes mitt i människornas vardag och brådska. Många var i rörelse, men bara få visste vad som hade hänt. De stora nyheterna berättades först för herdarna, när en ängel visade sig för dem i nattens mörker och lyste upp hela landskapet med himmelska ljuset. 

Till slut hittade Maria och Josef tak över huvudet i ett stall, men osäkerheten tog inte slut med julmorgonen. När de fått vila en stund och Maria återhämtat sig, måste de i väg igen. Matteusevangeliet berättar hur en ängel visade sig för Josef i en dröm och uppmanade dem att fly till Egypten, eftersom kung Herodes fruktade för sin makt. Men idag får vi stanna en stund vid krubban.  

När Jesus kom till världen förändrade han många människors liv. Jesus förändrade Marias och Josefs liv, för de blev föräldrar. Och även om Jesu födelse ligger långt tillbaka i tiden, kan han förändra också våra liv. Profeternas löften uppfylldes när Jesus föddes. Jesus kom till jorden med frälsning och befrielse. Han gick hela vägen genom krubban och korset. Gud blev människa, för att människan inte skulle behöva bli som Gud. Jesus föddes för att mänskligheten skulle ha hopp - oavsett vår livssituation eller bakgrund. Och inte bara hopp utan också glädje för hela folket - så som ängeln förkunnade.   

Julens budskap, som ängeln förkunnade för herdarna, är också ett löfte om fred på jorden. Julen påminner oss om vårt uppdrag i världen. Efter julen fortsätter vandringen från krubban till vardagen. Vårt uppdrag är att arbeta för fred och tillsammans som kyrka vara ett tecken på hopp och ljus i världen.