Saarna Klosterin kirkossa/Predikan i Klosters kyrka 29.1.2023
Matt.14:22–33
Heti sen jälkeen Jeesus käski opetuslasten nousta veneeseen ja mennä vastarannalle edeltäkäsin, sillä aikaa kun hän lähettäisi väen pois. Kun ihmiset olivat lähteneet, hän nousi vuorelle rukoillakseen yksinäisyydessä. Illan tultua hän oli siellä yksin. Vene oli jo hyvän matkan päässä rannasta ja ponnisteli aallokossa vastatuuleen.
Neljännen yövartion aikaan Jeesus tuli opetuslapsia kohti kävellen vettä pitkin. Kun he näkivät hänen kävelevän järven aalloilla, he säikähtivät ja huusivat pelosta, sillä he luulivat näkevänsä aaveen. Mutta samassa Jeesus jo puhui heille: »Pysykää rauhallisina, minä tässä olen. Älkää pelätkö.» Silloin Pietari sanoi hänelle: »Herra, jos se olet sinä, niin käske minun tulla luoksesi vettä pitkin.» »Tule!» sanoi Jeesus. Pietari astui veneestä ja käveli vettä pitkin Jeesuksen luo. Mutta huomatessaan, miten rajusti tuuli, hän pelästyi ja alkoi vajota. »Herra, pelasta minut!» hän huusi. Jeesus ojensi heti kätensä, tarttui häneen ja sanoi: »Vähäinenpä on uskosi! Miksi aloit epäillä?»
Kun he olivat nousseet veneeseen, tuuli tyyntyi. Ja kaikki, jotka veneessä olivat, polvistuivat hänen eteensä ja sanoivat: »Sinä olet todella Jumalan Poika.»
Oletko joskus itse ollut veneessä kovalla tuulella tai myrskysäällä? Miltä sinusta tuntui, olitko peloissasi? Vesillä ollessa myös tyyneltä vaikuttava sää voi muuttua yhtäkkiä myrskyisäksi. Näin on myös meidän elämässämme, joka voi joskus muuttua yhtä äkkiarvaamatta kuin sää. Yritämme hallita elämäämme, mutta moniin asioihin emme voi itse vaikuttaa, myöskään luonnonvoimiin meillä ei ole valtaa.
Raamatussa myrskyävä meri tai (tai tässä tapauksessa iso järvi) on symboli maailmassa vallitseville kaaosvomille, jotka uhkaavat meitä ihmisiä. Vedellä on valtava voima, ja pauhaavat vesimassa aiheuttavat meissä sekä kunnioitusta että pelkoa. Myrskyävä meri on aina vaaran paikka.
Jeesus teki monia ihmetekoja, ja teki mahdottomasta mahdotonta. Juuri ennen näitä öisiä tapahtumia järvellä, Jeesus oli tehnyt ruokkimisihmeensä viidellä leivällä ja kahdella kalalla. Päivän evankeliumissa Jeesus näyttää, että edes myrskyävällä merellä ei ole häneen valtaa. Hän pystyi kävelemään vettä pitkin ilman, että kovat aallot imaisivat häntä veden syvyyksiin. Yön pimeinä tunteina näky on taatusti ollut aavemainen.
Pietari sen sijaan on kuin kuka tahansa ihminen. Pietari lähti veneestä varmoin askelin, mutta matkalla usko loppui kesken. Pelko sai hänet vajoamaan kuohuvaan veteen. Kun me näemme kaiken sen pahan, mikä maailmassa vaikuttaa, meidät valtaa pelko ja ahdistus. Elämän karu todellisuus horjuttaa uskoamme. Silloin on vaikeaa, jollei mahdotonta, luottaa siihen, että jollakulla on valta tällaisten voimien yli. Vain Jumalan voimia omaava voi käskeä luonnonvoimia.
Mistä löytää turvaa silloin kun maaperämme horjuu? Mistä löydämme toivoa silloin, kun elämä ympärillämme myrskyää ja heittelee puolelta toiselle kuin kova aallokko? Epätoivo voi olla kirjaimellisesti hukuttava tunne. Sunnuntain aiheena on “Jeesus on toivomme”. Myrskyn laannuttua opetuslapset kumartuivatkin hänen eteensä ja totesivat: »Sinä olet todella Jumalan Poika.»
Paavalin mukaan kolme suurinta voimaa maailmassa ovat usko, toivo ja rakkaus. Siinä missä myrskyävä meri kuvastaa kaaosta ja pelkoa, myös toivon symboli liittyy merenkäyntiin, nimittäin ankkuri. Ankkurin tavoin toivo auttaa meitä kiinnittymään satamaan tai muuhun turvalliseen paikkaan. Ankkuri pitää veneen paikallaan, ettemme eksy tai ajaudu virran vietäväksi.
Kristillinen toivo auttaa uskomaan jopa siihen, minkä ei pitäisi olla edes mahdollista. Siihen, että edes kuolemalla ei ole suurinta valtaa tässä maailmassa. Silloin kun oma uskomme tai toivomme ei riitä, voimme Pietarin tavoin huutaa; Herra, pelasta! Jeesus oli heti valmis ojentamaan kätensä myös Pietarille, kun tämä tarvitsi apua. Voimme luottaa siihen, että Jeesus on meidän toivomme ja pelastajamme myös elämän myrskyjen keskellä.
Matteusevangeliet kapitel 14, vers 22-33
Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind.
Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.”
Han sade: ”Kom!” och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus.
Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, hjälp mig!” Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. ”Du trossvage”, sade han. ”Varför tvivlade du?” De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: ”Du måste vara Guds son.”
Har du någon gång varit ute i haver eller sjön när det stormar? Hur kändes det, var du rädd? Vid vattnet kan även vindstilla vädret oväntat ändras till stormen. Vädret och naturen kan vi inte kontrollera. Så kan det vara också i våra liv, när någonting oväntat händer. Någonting, som skarar hela vår värld, men som vi kan inte påverka själv.
En dag gick jag längs stranden vid Tunafors fabriken, och tittade hur vatten strömmade under damm bron. Vatten har en stor kraft. I Bibeln symboliserar havet (eller i detta fall stora sjön) kaosmakterna i världen. Man kan förstå det när vattnet översvämmar, hur det kan vara livsfarligt. Stormande havet väcker både rädsla och respekt.
Jesus gjorde många underverk, det som borde vara helt omöjligt, var möjligt för honom. Precis innan dessa händelsen i dagens evangelium, Jesus hade mättat tusentals människor bara med några bröd och fisk. Nu Jesus gick på vattnet, mitt natten i kolsvart stormande sjön. Jag är inte förvånad att lärjungarna trodde de såg ett spöke. Även naturkrafterna lydde hans ord, och vinden lugnade så fort Jesus satt in i båten.
Petrus tog ett modigt steg från båten och gick mot Jesus, men han började sjunka när han förtvivlade och blev för rädd. När vi ser allt ont och kaoset i världen, det är lätt att sjunka i hopplöshet. Då är det svårt att lita på att någon har större makt över allt kaoset.
Var kan vi hitta trygghet när det känns ostabilt? Var kan vi hitta hopp, när det stormar i livet? Söndagens tema är: “Jesus är vårt hopp”. När de alla var tryggt tillbaka i båten, lade vinden sig och lärjungarna sade till Jesus: ”Du måste vara Guds son.” Bara någon som har Guds makt kan styra över naturens krafter.
Paulus skriver om de tre största makter i världen; tro, hopp och kärlek. Stormande havet symboliserar kaosmakter, men ankare symboliserar hoppet. Ankare hjälper båten att stanna i hamnen eller något annat tryggt ställe. Om de onda makterna i världen har en stor kraft, så har också hoppet. I kristen tro vi har ett hopp, som gör även de omöjligt möjligt. I Bibelordet vi har ett hopp, att döden inte har de sista ordet. När vi tvivlar i vårt hopp och tro vi får ropa som Petrus: Herre, hjälp mig! Och Jesus sträckte genast ut handen och hjälpte honom. Vi får lita på att Jesus är vårt hopp även när det stormar i livet.
Kommentit
Lähetä kommentti