Påsk predikan i Klosters kyrka 4.4.2021

Påsk

1.årgång

Markusevangeliet kapitel 16, vers 1-14

När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom.

Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp.

Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?”

Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor.

De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta.

Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd.

Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’”

Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.

När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner.

Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät.

När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.

Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet.

Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.

En av Jesu lärjungar hette Tomas. Tomas var inte med, när Jesus uppenbarade sig till andra lärjungar. Vi minns honom som “tvivlande Tomas”. Men tvivlande var också alla andra lärjungar, som trodde inte på Maria som berättade att Jesus är uppstånden:

När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala. Hon gav sig i väg och berättade det för lärjungar, som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det. 

 

Det är för det mesta männen, som har berättat kyrkans historia. Det var inte en slump, att det var just kvinnorna först på plats när Jesus uppstod. Det var Guds plan. Jämlikhet och kvinnors roll i samhälle har inte varit självklarhet, utan någonting som vi måste utveckla och kämpa med. Till exempel i Jesu tid kvinnornas vittnesmål var inte giltigt i rättegång. Men Jesus uppskattade kvinnor, och utmanade traditionell människosyn i sin tid. 

 

De tolv apostlarna var män, men det finns även en grupp kvinnor som var nära till Jesus. Lukas berättar i kapitel 8:

Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar. (Luk.8:1-3) Det var fler kvinnor som följde Jesus hjälpte honom bland annat genom att erbjuda mat och boende. 

 

Tidigt på morgonen, strax efter sabbaten, gick de tre kvinnor mot Jesu graven. När dom gick fram, vittnade dom någonting, som ingen hade förväntat . Första påskdagen blev dagen när allt förändrades. 

När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: »Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?« Men så fick de se att stenen var redan bortrullad. 

 

Markus nämner dom tre kvinnor redan i kapitel 15, som berättar om Jesu döden: 

Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem. (Mark.15:40-41)

Kvinnorna stannade längre bort, därför att korsfästning var ett skamstraff. Det var förbjudet att gråta eller visa sympati mot den korsfäste. Romerska soldater bevakade kroppar. Kvinnorna visste, att det är en risk att gå ut till graven. Samtidigt lärjungar satt inne, bakom låsta dörrar, då dom var rädda. 

 

Kvinnorna var också rädda, och först vågade dom inte säga någonting. Ängeln sade:

Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’« Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda. (Mark.16:5-8)

 

Men Maria från Magdala blev de första vittnen om de uppstod Jesus, det berättas i alla fyra evangelierna. Kyrkofadern Augustinus kallade henne som ‘apostlarnas apostel’, och hon hade viktig roll bland de första kristna.  

För mig händelser i påskmorgonen berättar om mod, hur livet segrar döden och hur tro segrar rädslan. När Gud befriar oss från rädsla, får vi mod att förkunna evangeliet. Gud använde ovanliga vittnen. Det är ett budskap om att var och en av oss är värda att tala om Gud och förkunna evangeliet. Vi måste också lyssna mer dem, som oftast är tysta.