Predikan i Klosters kyrka 23.8.2020

 11. Kolminaisuuden jälkeinen sunnuntai

Usko ja elämä

Sitten Jeesus puhui väkijoukolle ja opetuslapsilleen: 2»Mooseksen istuin on nyt lainopettajien ja fariseusten hallussa. 3 Tehkää siis niin kuin he sanovat ja noudattakaa heidän opetustaan. Älkää kuitenkaan ottako oppia heidän teoistaan, sillä he puhuvat yhtä ja tekevät toista. 4 He köyttävät kokoon raskaita ja hankalia taakkoja ja sälyttävät ne ihmisten kannettaviksi, mutta itse he eivät halua niitä sormellaankaan liikauttaa. 5 Kaiken minkä tekevät he tekevät vain siksi, että heidät huomattaisiin. He käyttävät leveitä raamatunlausekoteloita ja panevat viittaansa isot tupsut, 6 he istuvat pidoissa mielellään kunniapaikalla ja synagogassa etumaisilla istuimilla 7 ja ovat hyvillään, kun ihmiset toreilla tervehtivät heitä ja kutsuvat heitä rabbiksi. 8 »Älkää te antako kutsua itseänne rabbiksi, sillä teillä on vain yksi opettaja ja te olette kaikki veljiä. 9 Älkää myöskään kutsuko isäksi ketään, joka on maan päällä, sillä vain yksi on teille isä, hän, joka on taivaissa. 10 Älkää antako kutsua itseänne oppimestariksi, sillä teillä on vain yksi mestari, Kristus. 11 Joka teistä on suurin, se olkoon toisten palvelija. 12 Sillä joka itsensä korottaa, se alennetaan, mutta joka itsensä alentaa, se korotetaan.

(Matt.23:1-12)

Tämän sunnuntain aiheena on usko ja elämä. Päivän evankeliumissa Jeesus varoittaa opetuslapsiaan fariseusten tekopyhyydestä. Lain kirjaimellisesta noudattamisesta oli tullut heille tärkeämpää kuin toisista ihmisistä, lähimmäisistä joita he kohtasivat päivittäin. Toisin sanoen, heiden opetuksissaan ei ollut Jeesuksen mukaan moittimista, mutta he eivät itse eläneet niin kuin opettivat. 

He kokosivat taakkoja toisten ihmisten harteille eivätkä halunneet itse niihin koskea, mutta Jeesus opettaa, että meidän tulee kantaa toinen toistemme taakkoja. Fariseukset istuivat mielellään synagogissa etummaisissa riveissä, pidoissa parhailla paikoilla, ja he nauttivat huomiosta kun ihmiset tervehtivät heitä kadulla. He suorittivat uskontoa omaksi kunniakseen.

Päivän evankeliumiteksti kertoo myös tasa-arvosta kristittyjen välillä. Saamme toki ansaitusti olla ylpeitä itsestämme silloin kun siihen on aihetta, mutta emme saa asettua toisten yläpuolelle. Meillä on vain yksi mestari, emme saa korottaa itseämme, ja ottaa Jumalan asemaa. Se joka tahtoo olla suurin, olkoon toisten palvelija. Jo aiemmin Matteuksen evankeliumissa Jeesus oli käynyt opetuslastensa kanssa keskustelua siitä, kuka on suurin taivasten valtakunnassa? Tuolloin Jeesus oli kutsunut luokseen lapsen, ja opetti, että pienin on suurin. Jeesuksella oli kaikki valta, mutta silti hän hallitsi nöyryydellä, olemalla toisten palvelija.

Kuten me kaikki tiedämme, kulunut vuosi on ollut erilainen. Se on haastanut myös meitä miettimään, miten me olemme kirkko, miten me olemme seurakunta, myös aikana jolloin emme voi viettää jumalanpalvelusta perinteisellä tavalla, tai silloin kun kaikki eivät voi siihen osallistua? Miten olla läsnä ja lähellä ihmistä silloinkin, kun emme voi koskettaa tai olla lähellä? Seurakunnissa ympäri maata ja ympäri maailmaa on tehty myös paljon arvokasta, mutta kenties vähemmän näkyvää työtä, lähimmäisen hyväksi. Kun perinteet ja tavat joutuvat kyseenalaistetuksi, huomio kiinnittyy olennaiseen. 

Myös meitä nykypäivän kristittyjä sitoo kymmenen käskyn laki. Silti kukaan meistä ei pysty sitä täydellisesti noudattamaan. Päivän evankeliumi muistuttaa siitä erosta mitä on uskonto, ja mitä taas elävä usko? Miten elämme uskoamme todeksi jokapäiväisessä elämässä? Usko ei ole uskonnon suorittamista, se ei ole kilpailu. Päivän rukouksessa pyysimme rehellisyyttä ja kykyä tehdä hyvää, niin että uskomme näkyisi meidän elämässämme. 

Moni meistä etsii elämänsä aikana uskoa, mutta lopulta niitä ei voi täysin erottaa toisistaan. Onhan Jeesus itse sanonut: “Minä olen tie, totuus ja elämä”. 

11. Söndag efter trefaldighet

Tro och liv

Matteusevangeliet kapitel 23, vers 1-12

Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

I dag pratar vi om tro och liv. I dagens evangelietexten varnar Jesus om hyckleri av fariseerna, för att dom inte lever som man lärar. Att följa regler hade blivit mer viktigt till fariseerna än människorna och deras behov. De utförde religion till sin egen ära. Jesus säger att fariseerna binder ihop tunga bördor till andra människornas axlar, men Jesus har lärt oss, att vi måste bära varandras bördor. Fariseerna älskade att visa deras tro, genom att sitta främst i synagogan, och var glada när folk hälsade dom i stad. 

Dagens evangelietext påminner också om jämlikhet bland kristna. Vi har ju rätt att vara stolt över själv, men vi får inte stå ovanför andra. Vi skall inte upphöja sig själv. Den enda som är större är Kristus själv. Ingen av oss får vara som Gud och döma andra. “Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.” Redan tidigare i Matteusevangeliet, har Jesus haft en samtal med lärjungar, om vem är störst i himmelriket? Då kallade Jesus barnet till honom och sade, att den som är mins är störst, rangordning i himmelriket är annorlunda. Jesus hade all makt, men han styrde med ödmjukhet. 

Som vi alla vet, det är året har inte varit som vanligt. Det har uppmanat oss att fundera, hur är vi kyrka, hur är vi församling? Hur kan vi vara nära medmänniska, när vi kan inte vara fysiskt nära? Vi kan inte fira gudstjänster som vanligt, och alla kan inte komma på plats. I många församlingar runt hela landet, finns mycket fint och värdefullt arbete i, men arbete som kan vara lite osynligt. Men när traditioner och vanor blir ifrågasättas, vi måste fokusera till det som är viktigast. 

Vad egentligen betyder, att vi är troende? Tro är inte en värdering, det uttrycks i våra handlingar. Det är de val vi gör och hur vi lever ut vår tro. För att älska våra medmänniskor är att tjäna herren. Levande tro är inte bara religion, det är levnadssätt. Jesus själv är vägen, sanningen och livet. 

Tio bud och kärlekens lag förpliktar oss kristna även idag, fast ingen av oss kan följa det perfekt. Dagens evangelium påminner om skillnad mellan religion och tro. Tro är någonting, som uttrycker i våra handlingar. I dagens bön vi bad att vår tro skulle speglas i våra liv. Att tro betyder inte att utföra religion, det är inte en tävling. Det finns ingen bättre eller sämre platser i himmelriket. 

Det är många som söker för tro i livet, men egentligen vi kan inte göra skillnad mellan tro och liv. Jesus har sagt själv, att han är vägen, sanningen och livet.