Saarna S:t Eskilin kirkossa/Predikan i S:t Eskil kyrka 11.5.2025

 Johannes 14:1-14 

»Älköön sydämenne olko levoton. Uskokaa Jumalaan ja uskokaa minuun. Minun Isäni kodissa on monta huonetta – enhän minä muuten sanoisi, että menen valmistamaan teille asuinsijan. Minä menen valmistamaan teille sijaa mutta tulen sitten takaisin ja noudan teidät luokseni, jotta saisitte olla siellä missä minä olen. Te tiedätte kyllä tien sinne minne minä menen.» 

Tuomas sanoi hänelle: »Herra, emme me tiedä, minne sinä menet. Kuinka voisimme tuntea tien?» Jeesus vastasi: »Minä olen tie, totuus ja elämä. Ei kukaan pääse Isän luo muuten kuin minun kauttani. Jos te tunnette minut, opitte tuntemaan myös minun Isäni. Te tunnette hänet jo nyt, olettehan nähneet hänet.» 

Filippus sanoi hänelle: »Herra, anna meidän nähdä Isä, muuta emme pyydä.» 

Jeesus vastasi: »Etkö sinä, Filippus, tunne minua, vaikka olen jo näin kauan ollut teidän seurassanne? Joka on nähnyt minut, on nähnyt Isän. Kuinka voit sanoa: ’Anna meidän nähdä Isä’? Etkö usko, että minä olen Isässä ja Isä on minussa? Kun puhun teille, en puhu omissa nimissäni: Isä on minussa, ja minun tekoni ovat hänen tekojaan. Uskokaa, kun sanon, että minä olen Isässä ja Isä on minussa. Ellette muuten usko, uskokaa minun tekojeni tähden. 

»Totisesti, totisesti: joka uskoo minuun, on tekevä sellaisia tekoja kuin minä teen, ja vielä suurempiakin. Minä menen Isän luo, ja mitä ikinä te pyydätte minun nimessäni, sen minä teen, jotta Isän kirkkaus tulisi julki Pojassa. Mitä te minun nimeeni vedoten pyydätte minulta, sen minä teen. 

 

Tie elämään 

Päivän evankeliumin alkuosa luetaan usein hautajaisissa. Katkelma onkin osa Jeesuksen opetuslapsille suunnattua jäähyväispuhetta.  Evankeliumikirjan otsikon mukaan päivän aihe on kuitenkin “tie elämään”.  

Jeesus sanoo: “Minun Isäni kodissa on monta huonetta – enhän minä muuten sanoisi, että menen valmistamaan teille asuinsijan.” Raamatun sanoihin sisältyy lupaus siitä, että kuolema ei olekaan kaiken loppu, vaan tie jatkuu vielä tämän elämän jälkeenkin. Se on myös lohduttava kuvaus Jumalan valtakunnasta turvallisena kotina.  

Myös Jeesuksen sanat: “Älköön sydämenne olko levoton”, on suuri lupaus maailmassa, joka on monin tavoin levoton paikka. Ympärillämme on paljon pelkoa, epävarmuutta ja huolta, mutta onneksi myös ilon ja juhlan aiheita. Sunnuntain latinankielinen nimi Jubilate! tarkoittaa iloitsemista ja ylistyslaulua. Se muistuttaa meitä pääsiäisen ilosanomasta, siitä, että Jeesus on itse voittanut kuoleman vallan, ja ylösnousemuksellaan avannut meille tien ikuiseen elämään.  

Epäilyksistään tunnettu Tuomas toteaa sen, mitä kenties moni evankeliumin lukijakin ajattelee. ”Herra, emme me tiedä, minne sinä menet. Kuinka voisimme tuntea tien?” Tuomas ei voi ymmärtää, miten me tiedämme minne mennä. Kuinka löytää paikkaan, josta Jeesus oli puhunut vain mystisin vertauskuvin.   

Tällä viikolla istuin kollegani Tepon kanssa autossa. Olimme menossa paikkaan, jossa kumpikaan ei ollut aikaisemmin käynyt. Matkalla pohdiskelimme sitä, miten joskus olemme tulleet toimeen ilman nykyaikaisia navigaattoreita. Vain parilla klikkauksella voi löytää reitin ihan minne tahansa.  

Elämää verrataan usein matkaan. Voimme vain tiettyyn rajaan asti suunnitella elämäämme, mutta silti jokainen uusi päivä on arvoitus. Emme myöskään voi tietää matkamme pituutta, emme laskea päiviemme määrää. Mutta meillä voi olla määränpää.  

Kuinka siis voisimme tuntea tien? Jeesus sanoo: “Minä olen tie, totuus ja elämä.” Hän ei sano: "Minä näytän teille tien", vaan "Minä olen itse tie." Se tarkoittaa, että kun seuraamme Jeesusta, kun kuljemme hänen kanssaan, olemme jo oikealla tiellä – tiellä, joka vie elämään. Jeesus on sekä matka että määränpää. Hän ei siis puhu vain tulevasta elämästä, vaan jo tästä ajasta. Jos te tunnette minut, opitte tuntemaan myös minun Isäni. Te tunnette hänet jo nyt, olettehan nähneet hänet.» 

"Minä olen tie, totuus ja elämä"

Johannesevangeliet kapitel 14, vers 1-14 

”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 
I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? 
Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. 
Och vägen dit jag går, den känner ni.” 
Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 
Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 
Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” 
Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” 
Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? 
Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. 
Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. 
Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, 
och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. 
Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det. 

Vägen till livet 

Första delen av dagens evangelietext läses ofta i begravningsgudstjänster. Och detta är faktisk en del av Jesu avskedstal till sina lärjungar. Ändå står det i evangelieboken att söndagens tema är “vägen till livet”.  

Jesus säger: “känn ingen oro”. När han säger att han ska gå bort för att bereda plats, är det samtidigt ett löfte att döden är inte slut för allt. Han säger att i hans faders hus finns många rum. Det är en underbar och tröstande bild att himmelriket är ett riktigt hem.  

“Känn ingen oro” är ett stort löfte i världen, som är ofta fyllt med mycket oro och rädsla, men det finns också mycket att glädja och vara tacksam för. Söndagens latinska namn Jubilate (som betyder “Gläd er!”) betonar påsktidens glädje och lovsång. Glädje över Jesu uppståndelse och hans seger över döden. Alltså vägen till livet som gick genom döden. Tomas, som är känt för sitt tvivel, undrar hur kan man då känna vägen till livet, och Jesus svarar att han själv är vägen, sanningen och livet.  

Häromdan satt jag på min kollegas bil. På vägen pratade och undrade vi tillsammans, hur har man förra tider klarat sig utan navigator som nu finns i varje mobil. Bara med par klickar kan man hitta rutten till nästan var som helst.  

Livet jämförs ofta till en resa. Vi gör gärna mycket framtidsplaner, men ändå är varje ny dag en överraskning. Vi vet inte hur länge vi lever, vi kan inte räkna dagar. Oavsett hur mycket vi än försöker att planera, vet vi inte hur vägen kommer att se ut. Men vi kan ha ett mål.   

Jesus berättar att han är både resmålet och vägen. Han säger inte att han ska visa vägen, han säger att han är vägen. Jesus talar inte bara om himlen långt borta och livet efter döden, han talar också om nuet. Vägen till livet som man kan hitta redan här – ett liv i gemenskap med Gud. Men hur kan vi då lära känna Gud? 

En annan lärjunge, Filippos, säger till Jesus: visa oss Fadern. Men Jesus svarade: Den som har sett mig har sett Fadern. När vi känner Jesus, känner vi både målet och vägen. Att leva som kristen betyder att ha Jesus som förebild. Genom att försöka lära mer om Jesus kan vi lära oss mer om Gud.