Saarna Klosterin kirkossa/Predikan i Klosters kyrka 28.7.2924

9. kolminaisuuden jälkeinen sunnuntai, 1.vsk

Raamatun alkulehdillä, ensimmäisessä Mooseksen kirjassa kerrotaan maailman luomisesta. Siitä, miten päivä päivältä maailman autius ja tyhjyys täyttyivät valosta, vedestä, kasveista ja kaikenlaisista elävistä olennoista. Lopulta Jumala totesi työnsä tulleen valmiiksi. Jumala katsoi kaikkea tekemäänsä, ja kaikki oli hyvää.  

Tänä sunnuntaina kirkkovuoden aiheena on “hyviä taloudenhoitajia”. Evankeliumeista löytyy useampikin vertaus taloudenhoitajista. Hyvä taloudenhoitaja on sellainen, joka ei ainoastaan säilytä isäntänsä omaisuutta, vaan myös kasvattaa sitä. Päivän tekstit puhuvat Jumalan antamista lahjoista, ja siitä, miten käytämme noita lahjoja hyväksi. Luomakunnan voi ajatella olevan tuo isänään omaisuus, joka taloudenhoitajien haltuun uskottiin. Vanhan testamentin lukukappaleena oli katkelma luomiskertomuksesta, joka päivän rukouksen tavoin muistuttaa Jumalan antamasta tehtävästä viljellä ja varjella luomakuntaa. Meille ihmisille on uskottu taloudenhoitajan vastuullinen tehtävä, mutta emme ole aina onnistuneet siinä kovinkaan vakuuttavasti. Uhkaamme menettää yhteyden sekä luomakuntaan että toinen toisiimme.   

Ahneus ja vallanhalu ruokkivat sotia, riistoa, nälänhätää ja ympäristön tuhoutumista. Ilmastonmuutos ja luonnon kärsimys aiheuttavat monille, itseni mukaan lukien, ahdistusta. Joihinkin asioihin on vaikeaa vaikuttaa itse, mutta on monia pieniä valintoja, joita jokainen meistä voisi tehdä vähän paremmin.  

Luomiskertomuksessa on muuten yksi hauska yksityiskohta. Jos luemme sen oikein tarkasti, siinä Jumala antoi ihmisille ravinnoksi kaikki siementä tekevät kasvit ja hedelmiä kantavat puut. Jopa villieläimille ja muille pikkueläimille Jumala antoi ravinnoksi vihreät kasvit. Onko meidät kaikki, eläimiä myöten, siis alun perin luotu kasvissyöjiksi?

Meidän täytyy haastaa myös omat arvomme ja tottumuksemme. On myös asioita, joista meidän täytyy luopua, jotta voimme saada aikaan enemmän yhteistä hyvää. Luopuminen ei ole koskaan helppoa, mutta me ihmiset olemme varsin luovia ja mielikuvituksellisia olentoja. Meillä on kyky ratkaista suuriakin ongelmia, meillä on lupa ajatella ja unelmoida, ja niitä unelmia tarvitaan! Vain taivas on rajana.   

 Jos siis hoidamme Jumalan luomakuntaa vastuuttomasti, aiheuttaen kärsimyksiä lähimmäisillemme, joudumme itse kantamaan myös tekojemme seuraukset.  Emme aina tiedä, miten parhaiten toteuttaa Jumalan tahtoa, ja jokainen meistä tekee virheitä, mutta emme saa toimia tieten tahtoen väärin ja vastuuttomasti. Mitä enemmän meille on uskottu valtaa, sitä enemmän on myös kannettava vastuuta.  

Kaikesta tästä huolimatta Raamatun sanoihin sisältyy myös lupaus pelastuksesta ja toivosta. Pelastuksesta, joka koskee koko luomakuntaa. Toivoon kätkeytyy suuri voima, joka ajaa meitä muutokseen ja toimintaan. Toivo vapauttaa meidät tekoihin ja rakentaa sen varaan mikä vielä on mahdollista. Raamatuntekstit kehottavat eri tavoin hyvän tekemiseen, lähimmäisenrakkauteen ja uskollisuuteen Jumalan lahjojen hoitamisessa.   

Första Moseboken kap 1 vers 24 - kap 2 , vers 3 

Gud sade: ”Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.” Och det blev så. 
Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott. 
Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” 
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 
Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” 
Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. 
Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. 
Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. 
Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk. 

 

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Dag efter dag fyllde jorden av ljus, vatten, gräs och alla levande varelser. Och Gud såg att allt var mycket gott. Gud satte människan till Edens trädgård för att bruka och vårda den.  

Kyrkoårets texter denna vecka handlar om goda förvaltare; hur vi tar hand om Guds goda gåvor. Det står i biskopsbrevet om klimatet från 2019: “Utifrån skapelseberättelsen kan människans roll beskrivas som förvaltarskap. Allt som Gud har skapat är gott, och det får inte förvanskas eller förstöras.” Förvaltarskap kräver också att vi bär vårt ansvar. Vi är bra att bruka, men har vi glömt också att vårda skapelsen? 

När man pratar om skapelsen, man ska också prata om miljö och klimatförändringen, som är i grunden en fråga om global rättvisa. Det är ett problem, som just nu drabbas mest av de som har bidragit minst att skapa det. För att ta hand om problemet kräver att vi utmanar våra beteende och värderingar, och även ge upp vissa förmåner att bidra mer bättre liv till fler.  

Människor kan också vara kreativa, vi har förmåga att tänka stort och det behövs! Många förändringar händer långsamt, men det hur vi tar hand om skapelsen, påverkar till oss redan i det här livet, samt i kommande generationer.  

För att gå vidare vi behöver hopp och framtidstro. Även små saker som vi väljer att göra annorlunda i våran vardag påverkas, vad äter vi, vad köper vi osv. En lite rolig detalj som jag märkte från en kommentartext om skapelseberättelsen var när Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. Var vi alla skapade innan syndafallet som vegetarianer egentligen?  

Men vad är kyrkans roll i allt detta? Världen befinner mellan hot och hopp. Det är inte för sent. Vi som kyrka kan bidra hopp och tröst i världen. Vi har alla syndat mot Gud, och mot skapelsen, men vi har också nåd, hopp och löfte om frälsning som gäller hela skapelsen. Hoppet är en av de starkaste krafter som finns för förändring. Hoppet befriar oss till handling och bygger på vad som ännu är möjligt. Som kyrka vi kan sprida hoppet vidare. I kristen tro vi har hoppet, att livet är starkare än döden.  

Vi ber: 

“Livets Gud, som gett oss uppdrag att förvalta din skapelse, hjälp oss att vårda och värna den med ansvar och vishet, för allt levandes skull. I Jesu namn. Amen.”