Saarna Klosterin kirkossa/Predikan i Klosters kyrka 21.11.2021
(Samma på svenska, rulla ner..)
Tuomiosunnuntai
1.vuosikerta
Matt. 25:31–46
Evankeliumista Matteuksen mukaan, luvusta 25
Jeesus sanoi opetuslapsille:
”Kun Ihmisen Poika tulee kirkkaudessaan kaikkien enkeliensä kanssa, hän istuutuu kirkkautensa valtaistuimelle. Kaikki kansat kootaan hänen eteensä, ja hän erottaa ihmiset toisistaan, niin kuin paimen erottaa lampaat vuohista. Hän asettaa lampaat oikealle ja vuohet vasemmalle puolelleen. Sitten kuningas sanoo oikealla puolellaan oleville: ’Tulkaa tänne, te Isäni siunaamat. Te saatte nyt periä valtakunnan, joka on ollut valmiina teitä varten maailman luomisesta asti. Minun oli nälkä, ja te annoitte minulle ruokaa. Minun oli jano, ja te annoitte minulle juotavaa. Minä olin koditon, ja te otitte minut luoksenne. Minä olin alasti, ja te vaatetitte minut. Minä olin sairas, ja te kävitte minua katsomassa. Minä olin vankilassa, ja te tulitte minun luokseni.’
Silloin vanhurskaat vastaavat hänelle: ’Herra, milloin me näimme sinut nälissäsi ja annoimme sinulle ruokaa, tai janoissasi ja annoimme sinulle juotavaa? Milloin me näimme sinut kodittomana ja otimme sinut luoksemme, tai alasti ja vaatetimme sinut? Milloin me näimme sinut sairaana tai vankilassa ja kävimme sinun luonasi?’ Kuningas vastaa heille: ’Totisesti: kaiken, minkä te olette tehneet yhdelle näistä vähäisimmistä veljistäni, sen te olette tehneet minulle.’
Sitten hän sanoo vasemmalla puolellaan oleville: ’Menkää pois minun luotani, te kirotut, ikuiseen tuleen, joka on varattu Saatanalle ja hänen enkeleilleen. Minun oli nälkä, mutta te ette antaneet minulle ruokaa. Minun oli jano, mutta te ette antaneet minulle juotavaa. Minä olin koditon, mutta te ette ottaneet minua luoksenne. Minä olin alasti, mutta te ette vaatettaneet minua. Minä olin sairas ja vankilassa, mutta te ette käyneet minua katsomassa.’
Silloin nämäkin kysyvät: ’Herra, milloin me näimme sinut nälissäsi tai janoissasi, kodittomana tai alasti, tai sairaana tai vankilassa, emmekä auttaneet sinua?’ Silloin hän vastaa heille: ’Totisesti: kaiken, minkä te olette jättäneet tekemättä yhdelle näistä vähäisimmistä, sen te olette jättäneet tekemättä minulle.’
Ja niin he lähtevät, toiset iankaikkiseen rangaistukseen, mutta vanhurskaat iankaikkiseen elämään.”
On kirkkovuoden viimeinen sunnuntai, on pysähtymisen ja itsetutkiskelun paikka. Sanaan “tuomiopäivä” liittyy jokseenkin pelottava kaiku. Jeesuksen vertaus vuohista ja lampaista on apokalyptinen kuvaus Jeesuksen paluusta maan päälle ja viimeisestä tuomiosta. Ennemmin tai myöhemmin joudumme kasvotusten omien elämänvalintojemme, tekojemme ja tekemättä jättämisten kanssa. Tuomio tarkoittaa, että jokin asia ratkaistaan lopullisesti.
Ensilukemalta päivän evankeliumiteksti on hyvin selkeä, jopa mustavalkoinen. Paha saa palkkansa ja hyvät pääsevät taivaaseen. Mutta se herättää myös kysymyksiä ja ristiriitaisia tunteita. Mitä Jeesus haluaa tällä kuvauksellaan meille sanoa? Juuri mustavalkoisuus tekee siitä niin vaikean hyväksyä. Se saa meidät kysymään myös itseltämme, kuinka minun käy? Olenko viimeisenä päivänä vuohien vai lampaiden laumassa? Kun ajattelemme omaa elämäämme, asian laita ei olekaan enää niin yksinkertainen. Jokainen meistä on taatusti tehnyt vähintään jotain hyvää elämässään, moni paljonkin. Silti kaikkein auttavaisimmillakin on varmasti ollut elämässään aikoja ja hetkiä jolloin lähimmäinen on jäänyt näkemättä. Jokaisesta meistä löytyy sekä vuohi että lammas.
Päivän evankeliumi voi pelottaa, koska sen edessä on helppo tuntea riittämättömyyttä. Missä on armo, missä on anteeksianto ja toivo? Tuomiopäivää onkin historian saatossa käytetty myös pelon ja vallan välineenä. On tehty laskelmia, tarkkailtu tunnusmerkkejä ja yritetty ennustaa Jeesuksen paluun päivää ja hetkeä. Silti olemme edelleen täällä ja viimeisen päivän tietää vain itse kaikkivaltias.
Päivän evankeliumi ei puhu mitään edes uskosta, vaan nimenomaan teoista lähimmäisiämme kohtaan. Raamatun sana opettaa, että meidän tulee kantaa vastuuta lähimmäisistämme, ja haastaa meitä elämään vastuullisesti luomakuntaa ja elämää kunnioittaen. Samalla kun meitä muistutetaan kuolemasta ja elämän rajallisuudesta, meitä muistutetaan myös siitä että jokainen päivä on lahja Jumalalta. Meidän ei ole tarkoitus elää elämäämme vain viimeistä päivää odottaen, vaan iloiten elämän lahjasta ja viestien tulevaisuuden ja toivon sanomaa myös toisille. Päivän evankeliumissa olennaista on myös kysymys siitä, miksi teemme toisille hyvää. Siksikö, että meillä kaikilla olisi täällä hyvä olla vai siksi, että saisimme hyvistä teoistamme palkinnon taivaspaikan muodossa?
Tuomiosunnuntai on toiselta nimeltään Kristuksen kuninkuuden sunnuntai. Se viestii siitä, että meillä ei ole oikeutta pelotella tuomiopäivällä ja julistaa ihmisiä taivaaseen tai kadotukseen, vaan lopullinen valta on Jumalalla, meidän luojallamme. Viimeisellä tuomiolla kohtaamme Jeesuksen, joka on voittanut synnin, pahuuden ja kuoleman vallan. Kohtaamme Kristuksen, joka sanoo: tulkaa minun luokseni.
Matteusevangeliet kapitel 25, vers 31-46
När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron.
Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna.
Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster.
Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse.
Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig,
jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’
Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka?
När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder?
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’
Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’
Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar.
Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta,
jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’
Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’
Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’
Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”
Domssöndagen är en tid för eftertanke. Kyrkoårets texter handlar om hur vi människor behöver ansvara för hur vi lever våra liv. Ordet “domedagen” låter lite skrämmande. Jesu liknelse om getter och fåren är ett apokalyptiskt beskrivning om Kristi återkomst och den yttersta domen. Förr eller senare kommer vi att möta våra livsval, alla vi har sagt och gjort eller inte gjort.
Ordet dom kommer från fornsvenska ”domber” som betydde att avgöra en fråga.
Efter första läsning verkar dagens evangelietext väldigt enkelt att tolka. De goda går till himmelen och de onda till helvetet. Men vad vill Jesus säga med den här liknelsen? Är jag ett får eller en get? Den frågan väcks oundvikligen av dagens text. Var står jag på domens dag i relation till de två grupperna framför Jesus? I verkligheten det är inte så enkelt. Vi alla har gjort många goda gärningar till våra medmänniskor, lika så vi alla har också dåliga dagar. Vi säger elaka saker och kan vara själviska när vi kommer trötta hemma efter ett långt dag i jobbet. Eller vi har blundat och gått förbi medmänniskor. Var och en av oss är mer eller mindre både getter och fåren.
Dagens text kan lyfta fram ångest och otillräcklighetskänslor. Var finns nåd, hopp och förlåtelse? Genom tider har man använt domedagen som skrämselpropaganda. Det är folk som har försökt att tolka tecken och räkna dagar för Kristi återkomst, men fortfarande är vi här och det är allsmäktige Gud ensam som vet när det händer. På domssöndagen vi blir påminda om döden men, men samtidigt bibeltexterna utmanar oss att ta ansvar för skapelsen och respektera livet. Varje dag är en gåva från Gud. Vi skall inte leva vårt liv bara i väntan av den yttersta dagen, utan sprida livets glädje och framtidens hopp också för andra människor.
Dagens evangelium pratar inte någonting om tro, utan våra gärningar mot medmänniskan. Den viktiga frågan är; varför gör vi goda gärningar? Hjälper vi våra medmänniskor uppriktigt, eller för att tjäna ett plats i himmelriket?
Temat på domssöndagen förutom den sista domen är den stora segerdagen med Kristi återkomst. Att fira domssöndagen är ett sätt att ta på allvar att vi inte är utlämnade åt våra egna domar och fördomar. Vi har inte rätt att bestämma om någon går till himmelen, i kristen tro ligger den yttersta domen hos Gud som har skapat oss. På sista dagen möter vi Jesus som säger till oss: Kom till mig.
Kommentit
Lähetä kommentti