Saarna S:t Eskilin kirkossa/Predikan i S:t Eskils kyrka 24.8.2025

 Matt. 18:18–22 

Totisesti: kaikki, minkä te sidotte maan päällä, on sidottu taivaassa, ja kaikki, minkä te vapautatte maan päällä, on myös taivaassa vapautettu. 
Minä sanon teille: mitä tahansa asiaa kaksi teistä yhdessä sopien maan päällä rukoilee, sen he saavat minun Isältäni, joka on taivaissa. Sillä missä kaksi tai kolme on koolla minun nimessäni, siellä minä olen heidän keskellään.” 
Silloin Pietari tuli Jeesuksen luo ja sanoi: ”Herra, jos veljeni yhä uudestaan tekee väärin minua kohtaan, niin kuinka monta kertaa minun on annettava hänelle anteeksi? Peräti seitsemän kertaako?” 
”Ei seitsemän, vaan seitsemänkymmentäseitsemän kertaa”, vastasi Jeesus. 

Armolahjat 

Seurakunta – erilaiset lahjat – Jumalanpalvelus ja yhteisöllisyys 

“Missä kaksi tai kolme on koolla minun nimessäni, siellä minä olen heidän keskellään.” Näin sanoo Jeesus päivän evankeliumissa. Se on myös yksi ajatus siitä, mitä on seurakunta tai jumalanpalvelus. Kun kokoonnumme jumalanpalvelukseen, aloitamme sen aina johdantosanoille Isän, Pojan ja pyhän Hengen nimeen. Nyt meitä on koolla jopa muutama enemmän kuin kaksi tai kolme – mutta ei koskaan liikaa, sillä meitä kaikkia tarvitaan.  

Päivän Raamatuntekstit puhuvat erilaisista armolahjoista. Usein jouluna tai syntymäpäivinä meillä on tapana antaa toisillemme lahjoja. Myös Jumala antaa meille erilaisia lahjoja, joita kutsutaan armolahjoiksi.  

Kuulimme päivän epistolatekstin Roomalaiskirjeestä, jossa mainitaan joitakin erimerkkejä näitä lahjoista, kuten opettamisen lahja, palvelemisen lahja, tai kyky rohkaista toisia ihmisiä. Kun katson ympärilleni täällä kirkossa ja meidän seurakunnassamme, näen myös paljon erilaisia armolahjoja. Jollakin on musiikin tai laulun lahja, jollakin hyvä kuuntelemisen taito, tai ihmisten kohtaamisen lahja. Näiden erilaisten lahjojen avulla rakennamme yhdessä seurakuntaa.  

Voidakseen luoda yhteisöllisyyttä, ei silti tarvitse ajatella kaikista asioista samalla tavalla. Roomalaiskirjeessä Paavali käyttää vertausta Kristuksen ruumiista, jossa on monta jäsentä. Kaikille jäsenillä on erilaiset tehtävät, mutta yhdessä ne muodostavat toimivan ruumiin. Myös päivän evankeliumin puhe yhteen kokoontumisesta, rukouksesta ja anteeksiannosta on osa samassa luvussa esiintyvää vertausten sarjaa, jotka käsittelevät seurakunnan luonnetta.  

Päivän evankeliumista nousee esiin kolme teemaa, rukous, yhteisöllisyys ja seurakunta, mutta myös anteeksianto. Kun Pietari kysyy Jeesukselta, kuinka monta kertaa tulee antaa anteeksi sille, joka on tehnyt vääryyttä, kuuluu Jeesuksen vastaus; ei seitsemän, vaan seitsemänkymmentäseitsemän kertaa. Kuten myös Jeesuksen opettaman rukouksen sanoin pyydämme: “Anna meille meidän syntimme anteeksi, niin kuin mekin anteeksi annamme niille, jotka ovat meitä vastaan rikkoneet.” Anteeksiantaminen ei ole aina helppoa, mutta me kaikki tarvitsemme toisinaan uuden mahdollisuuden, eikä vähiten Pietari itse, joka myöhemmin kolmesti kielsi Jeesuksen. Toisin sanoen, meidän ei tule laskea anteeksiannon määrää, koska Jumalakaan ei niin tee.   

Mitä siis tarvitaan seurakunnan rakentamiseen? Rukousta, yhteen kokoontumista, erilaisia armolahjoja, sekä kykyä nähdä myös toisten ihmisten lahjat, jotta meistä jokainen voi löytää paikkansa seurakunnassa. Voimme myös oppia toinen toisiltamme.  

"Sillä missä kaksi tai kolme on koolla minun nimessäni,
siellä minä olen heidän keskellään.” 

Matteusevangeliet kapitel 18, vers 18-22 Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger. Nådens gåvor Förlåtelse - Församling - Gudstjänst “Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” Så säger Jesus i dagens evangelium. Det är en vacker bild om gemenskap och om församling. Varje gång när man samlas till en gudstjänst, man börjar gudstjänsten med inledningsord – I Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn. Så gjorde vi också idag. Nu är vi till och med några fler än två eller tre. Men aldrig för många, vi alla behövs. Söndagens Bibeltexter pratar om nådens gåvor. På julafton eller på födelsedagar vi brukar ge varandra olika gåvor. Också Gud ger oss olika gåvor, och vi kan bygga församlingen med hjälp av våra olika gåvor. Dagens episteltext från Romarbrevet nämner några av dessa gåvor. Någon har gåvan att tjäna, en annan har gåvan att undervisa, och den tredje gåvan att trösta medmänniskor i sorg. När jag tittar omkring mig här i kyrkan, kan jag också se många olika gåvor. Vi har en musiker, som har gåvan att spela orgel, vaktmästaren, som har gåvan att hålla saker i ordning här i huset, vi har kyrkvärd och unga ledare som använder sina gåvor för att fira den här gudstjänsten tillsammans. Oavsett om vi sitter i bänken eller har ett uppdrag i mässan, vi alla har olika gåvor som Gud har gett oss. För att skapa gemenskap, man behöver inte vara lika eller tänka lika om allting. I dagens episteltexten Paulus använder liknelsen om Kristi kropp med många lemmar men alla med olika uppgifter. Dagens evangelium är också fortsättning till flera liknelser i samma kapitel, som handlar om församling. Dagens evangelium pratar om bön, gemenskap och församling, men det pratar också om förlåtelse. Gåvor som Gud ger oss, är inte bara vad som helst gåvor - de är nådens gåvor. Guds nåd i sig är en av största gåvor. Petrus kommer till Jesus och frågar; hur många gånger måste man förlåta till någon som har gjort orätt. Kanske till och med sju gånger - undrar Petrus. Men Jesus mångdubblar detta. Förlåtelsen är inte alltid lätt, men vi alla behöver en ny chans när man har gjort fel, både i relationer till Gud och till varandra. Inte minst Peturs själv, som tre gånger nekade Jesus efter korsfästelsen. Gud har visat nåd och barmhärtighet mot oss, så vi ska också visa det mot våra medmänniskor, och vi borde inte räkna hur mycket nåd ska vi visa mot våra medmänniskor, så gör inte Gud heller. Så, vad behövs egentligen för att bygga en församling? Bön, gemenskap, olika gåvor och också förmåga att se varandras gåvor för att alla får hitta sin plats. Vi kan också lära oss från varandra. Nu får vi stå upp tillsammans och läsa trosbekännelsen...