Lähtösaarna Klosterin kirkossa/Avskedspredikan i Klosters kyrka 14.9.2025

Matteusevangeliet kapitel 5, vers 38-48 

Ni har hört att det blev sagt: 'Öga för öga och tand för tand.' 
Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. 
Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. 
Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. 
Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig. 
Ni har hört att det blev sagt: 'Du skall älska din nästa' och hata din fiende. 
Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; 
då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 
Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? 
Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? 
Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. 

Medmänniskan-Lähimmäinen

Dagens evangelium väcker frågan om rättvishet. Principen “öga för öga, tand för tand” kommer från Hammurabis lag, som var skriven ungefär 1760-talet innan Jesu födelse. Hammurabi var en kung i Babylonien på den tiden. I juridiska språket pratar man om “talioprincipen”. När man först tänker på det, kan det låta väldigt enkelt och rättvist, men det bygger ganska mycket på hämnd.  

Päivän evankeliumi herättää meidät pohtimaan oikeudenmukaisuutta. “Silmä silmästä, hammas hampaasta” periaate tunnetaan Hammurabin laista, joka on yksi vanhimpia tunnettuja lakikokoelmia. Sen kirjoitti Babylonian kuningas Hammurab n. 1760-luvulla ennen Kristusta. Juridiikan kielessä puhutaan ns. Talio-periaatteesta. Ensikuulemalta voisi todeta tuon periaatteen olevan hyvinkin yksinkertainen ja oikeudenmukainen, mutta rangaistusperiaate perustuu hyvin pitkälti kostoon.  

Biskopen Mariann Edgar Budde från Washington besökte tisdags i Uppsala, och jag lyssnade hennes predikan efteråt. Hon pratade om samhället och kulturen att prata om varandra på ett hatfullt sätt, och man gläder när man lyckas bevisa en annan fel. Och kristna är inte heller fri från detta tankesätt. Om man tänker att man äger sanningen utan att försöka förstå eller ens lyssna på dem som tänker på annat sätt, blir det ganska farligt. Det är många som säger, “jag hatar bara dem som hatar andra”, utan att ens förstå ironin. Hon sade också att det är lätt att kritisera, men det kräver mycket mer arbete att bygga på hopp.  

Washingtonin piispa Mariann Edgar Budde, oli tämän viikon tiistaina vierailulla Uppsalassa, ja kuuntelin jälkeenpäin hänen saarnansa. Hän puhui yhteiskunnassa vallitsevasta kulttuurista puhua vastustajista halveksivaan sävyyn, ja iloita silloin, kun voimme osoittaa toisen olevan väärässä, sekä muistutti, etteivät myöskään kristityt ole vapaita tällaisesta puhe- tai ajattelutavasta. On vaarallista ajatella omistavansa ainoan totuuden ilman että edes yritämme kuunnella, saati ymmärtää niitä, joilla on toisenlainen maailmankuva. On myös niitä, jotka sanovat: “vihaan vain niitä, jotka vihaavat toisia ihmisiä” ymmärtämättä edes tuon lauseen ironiaa. Hän puhui myös siitä, että kritisointi on helppoa, mutta toivon rakentaminen vaatii paljon enemmän työtä.  

Jesu uppmaning att älska våra fiender, det betyder inte att man ska vara naiv, eller blunda från världens orättvishet. Men Gud låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Varje människa är skapad av Guds avbild. Jesus ger oss ett annat sätt att tänka. Att möta det onda med det onda hjälper inte oss att gå framåt och gör inte världen en bättre plats. Istället att hata, vi skall inte bara tåla utan till och med älska våra fiender. I varje individ ska vi se en medmänniska. Jesus ställer frågar: Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? 

Jeesuksen kehotus rakastaa vihamiehiä ei tarkoita sitä, että meidän pitäisi olla naiiveja tai sulkea silmämme maailman pahuudelta. Mutta Jumala antaa aurinkonsa nousta niin hyville kuin pahoille, ja samoin sateensa langeta niin hurskaille kuin jumalattomille. Jokainen ihminen on luotu Jumalan kuvaksi. Jeesus antaa meille toisenlaisen tavan ajatella. Emme muuta maailmaa paremmaksi vastaamalla pahaan pahalla. Vihaamisen sijaan meidän tulisi, ei ainoastaan sietää, vaan jopa rakastaa vihamiehiämme. Meidän tulisi nähdä jokaisessa ihmisessä lähimmäinen. Jeesus esittää haastavan kysymyksen: Jos rakastamme vain heitä, jotka rakastavat meitä, mitä erinomaista siinä on? 

Dagens Bibeltexter pratar alltså om medmänniskan. Och den här medmänniskans söndag i kyrkoåret är också diakonins dag. Dagens evangelium påminner att vi kan ge till våra medmänniskor lite mer, inte bara den minsta lilla. Vi kan ge lite mer; inte bara en mil utan två, inte bara en skjorta utan också en mantel.  

Päivän Raamatuntekstit puhuvat jokainen tavalla tai toisella lähimmäisestä. Sen vuoksi tätä pyhäpäivää kutsutaan myös diakonian päiväksi. Päivän evankeliumiteksti muistuttaa meitä siitä, että voimme tehdä lähimmäistemme hyväksi paljon enemmän kuin vähimmäisvaatimuksen verran. Jos joku pyytää kulkemaan kanssasi virstan matkan, kulje hänen kanssaan kaksi. Jos joku pyytää paitaa, anna hänelle myös viittasikin.  

Självklart förstår vi, att det som Jesus kräver från oss är inte lätt. Men av Kristus får också vi kraft att göra gott för våra medmänniskor och för skapelsen. Det är många saker vi får välja att göra, men en människa är inte alltid medveten om att hon själv är ett redskap för Guds arbete.  

Olemme varmasti tietoisia siitä, että Jeesuksen vaatimus vihollisten rakastamisesta ei ole helppoa. Mutta Jumala antaa meille myös voimaa rakastaa lähimmäisiämme ja tehdä hyvää toisille ihmisille ja luomakunnalle. On paljon asioita, joissa meillä on mahdollisuus valita paremmin, mutta aina emme ole edes tietoisia siitä, millä kaikilla tavoilla voimme toimia Jumalan käsinä tässä maailmassa.