Saarna Klosterin kirkossa Laskiaissunnuntaina 27.2.2022

 Jeesus puhuu kuolemastaan 

20Niiden joukossa, jotka olivat tulleet juhlille rukoilemaan Jumalaa, oli myös muutamia kreikkalaisia. 21Nämä tulivat Filippuksen luo – sen, joka oli Galilean Betsaidasta – ja sanoivat: »Me haluaisimme tavata Jeesuksen.» 22Filippus meni puhumaan asiasta Andreakselle, ja sitten he molemmat menivät Jeesuksen puheille. 

23Jeesus sanoi heille: 

»Hetki on tullut: Ihmisen Poika kirkastetaan. 24Totisesti, totisesti: jos vehnänjyvä ei putoa maahan ja kuole, se jää vain yhdeksi jyväksi, mutta jos se kuolee, se tuottaa runsaan sadon. 25Joka rakastaa elämäänsä, kadottaa sen, mutta joka tässä maailmassa panee alttiiksi elämänsä, saa osakseen ikuisen elämän. 26Jos joku tahtoo olla minun palvelijani, seuratkoon minua. Missä minä olen, siellä on oleva myös palvelijani, ja Isä kunnioittaa sitä, joka palvelee minua. 

27»Nyt olen järkyttynyt. Mitä sanoisin? Isä, pelasta minut tästä hetkestä! Ei! Juuri tähän on elämäni tähdännyt. 28Isä, kirkasta nimesi!» 

Silloin kuului taivaasta ääni: »Minä olen sen kirkastanut ja kirkastan jälleen.» 29Paikalla oleva väkijoukko kuuli äänen ja sanoi ukkosen jyrähtäneen. Jotkut kyllä sanoivat: »Enkeli puhui hänelle.» 30Silloin Jeesus sanoi: »Ei tämä ääni puhunut minun tähteni, vaan teidän tähtenne. 31Nyt tämä maailma on tuomiolla, nyt tämän maailman ruhtinas syöstään vallasta. 32Ja kun minut korotetaan maasta, minä vedän kaikki luokseni.» 33Näillä sanoilla Jeesus ilmaisi, millainen tulisi olemaan hänen kuolemansa. 

(Joh.12:20-33) 

 

Päivän evankeliumissa Jeesus puhuu tulevasta kuolemastaan. Kirkkovuodessa Laskiaissunnuntai on muistutus pian alkavasta paastonajasta, pyhän aiheena on rakkauden tie.  

Matka kohti Kristuksen kuolemaa ja kärsimystä, mutta lopulta myös iloa ja ylösnousemusta alkaa. Millä tavalla sitten Kristuksen kärsimys ja kuolema liittyvät rakkauteen? Vastaus löytyy Johanneksen evankeliumin alkupuolelta tiivistettynä yhteen jakeeseen; Jumala on rakastanut maailmaa niin paljon, että antoi ainoan Poikansa, jottei yksikään, joka häneen uskoo, joutuisi kadotukseen, vaan saisi iankaikkisen elämän. (Joh.3:16) 

Kärsimys harvoin jalostaa ihmistä, väkivalta lisää väkivaltaa, mutta myös rakkaus lisää rakkautta. Elämämme vaikeina hetkinä saamme turvautua Kristukseen, joka itkee itkevien kanssa ja kärsii kärsivien kanssa. Hän on itse kulkenut kärsimyksen ja kuoleman, mutta myös voittanut sen. Päivän evankeliumissa nousee esiin Jeesuksen inhimillinen puoli. Myös Jeesus itki, ja tunsi pelkoa ja epävarmuutta. Hän sanoi: »Nyt olen järkyttynyt. Mitä sanoisin? Isä, pelasta minut tästä hetkestä! Jopa Jeesus joutui kilvoittelemaan tehtävänsä edessä.  

Pian alkava paastonaika on tie pääsiäiseen. Se on luopumisen ja kilvoituksen, mutta myös löytämisen aikaa. Paaston aikana voimme luopua ylimääräisestä painolastista, fyysisestä tai henkisestä. Joillekin se voi tarkoittaa tietyistä ruoka-aineista pidättäytymistä, joillekin taas ostoslakkoa, taukoa sosiaalisesta mediasta tms. Joka tapauksessa tärkeintä on raivata elämästään tilaa mietiskelylle, rukoukselle ja pääsiäiseen valmistautumiselle.  

Paaston tarkoituksena on etsiä läheisempää yhteyttä Jumalaan ja kykyä asettua toisten ihmisten asemaan. Erityisesti tällaisena aikana tarvitsemme tilaa rukoukselle ja rauhan ajatuksille. Paastonajan rukous voi olla hiljainen huokaus, Kyrie eleison – Herra armahda. Pyhän latinankielinen nimi “Esto mihi”, suomeksi “ole minulle” viittaa psalmiin 31 joka alkaa sanoin; ole minulle kallio, jonka suojaan saan paeta. Se muistuttaa siitä, että voimme turvautua hädän hetkelläkin Jumalaan, joka on vakaa kuin kallio, Jumalaan, jonka rakkaus kestää myös maailman myrskyt. Jos uskallamme luopua jostain, voimme saada jotakin hyvää tilalle ja saada myös aikaiseksi jotakin hyvää.  

Jeesus vertaa itseään vehnänjyvään, jonka täytyy kuolla, jotta se voi kasvattaa uutta elämää. Vehnänjyvä vertauksessa on jo aavistus pääsiäisestä. Keväällä siemen kylvetään maahan ja peitetään mullalla. Maan alla se odottaa valoa ja lämpöä kunnes vihdoin siemenestä kasvaa verso, joka kurottaa kohti taivasta, muuttuu lopulta leiväksi, ravitsee ja sen myötä antaa elämän toisille.  

EVANGELIUM 

Johannesevangeliet kapitel 12, vers 20-33 

 
Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. 
De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: ”Herre, vi vill gärna se Jesus.” 
Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. 
Och Jesus svarade dem: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 
Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. 
Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. 
Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom. 
Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. 
Fader, förhärliga ditt namn.” Då hördes en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.” 
Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. 
Jesus sade: ”Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. 
Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. 
Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” 
Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. 

 

Kärlekens väg 

Det är fastlagssöndagen och vägen mot påsken I kyrkoåret börjar. Den långa fastetiden föregås av tre festdagar, som kallas fastlagen. Söndagens tema är kärlekens väg. 

Men i evangelietexten Jesus talar om sin lidande och död. Vad har det någonting med kärleken att göra? Man kan hitta ett svar på en vers i början av Johannesevangeliet; Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh.3:16) Jesus korsfäst, dog och blev uppstånden. Gud gav oss Jesus, för att han älskade världen och han älskar alla människor.  

Lidandet inte förädlar människan, våld och hat bara utökar mer våld, men också kärlek utökar mer kärlek. I svåra stunder i våra liv får vi tillflykt till Gud. Kristus, som gråter med dem som gråter och lider med dem som lider. Han har gott lidandets väg men också övervunnit döden. I dagens evangelium vi möter väldigt mänsklig Jesus, som också tvivlar och var rädd. Han sade; Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? 

Fastan börjar snart. Det finns många olika sätt att fira fastan, men syftet med fastan är att avstå från någonting. Några kanske väljer att inte äta vissa maträtter under fastan, och för andra det kanske betyder att ta en paus från sociala medier eller någonting som ta mycket tid och plats i livet. Fastan betyder att man tar tid för bön, stillhet och en stund att söka Guds närvaro.  

Under fastan vi kanske måste också fokusera till våra medmänniskor. Jesus vill, att vi ser världen och andra människor med hans ögon, med kärlekens ögon. Speciellt dessa tider vi behöver tid för att be fred mellan länder och människor. Fastetidens bön kan vara kort och enkelt: Kyrie eleison - Herre, förbarma dig över oss.  Söndagens latinsk namnet är “Esto mihi”, som betyder “Böj ditt öra för mig”. Det kommer från psaltaren 31. Vi kan lita på Gud, som är som klippa. En trygg plats, som håller fast även i stormen. Om vi vågar att avstå från någonting som är onödig, vi kanske få någonting bättre istället, och vi kan själv utöka godhet omkring oss. Som vi bad i dagens bön: låt din goda vilja bli synlig för oss och ge oss kraft att gå lidandets och kärlekens väg. 

Jesus liknar sitt liv till vetekornet som måste dö, för att det kan ge en rik skörd. Det är styrkan som växer ur svagheten. Där finns redan en aning om påsken. Vetekornet vilar i jord, väntar på sol och värme, och äntligen växer mot himlen. Det gör en rik skörd, blir ett bröd, mättar hungriga och ger livet till många.