Saarna Klosterin kirkossa/Predikan i Klosters kyrka 30.1.2022

 Jeesus parantaa miehen Betesdan altaalla 

Tämän jälkeen oli eräs juutalaisten juhla, ja Jeesus lähti Jerusalemiin. Jerusalemissa on Lammasportin lähellä allas, jonka hepreankielinen nimi on Betesda. Sitä reunustaa viisi pylväshallia, ja niissä makasi suuri joukko sairaita: sokeita, rampoja ja halvaantuneita. [Nämä odottivat, että vesi alkaisi liikkua. Aika ajoin näet Herran enkeli laskeutui lammikkoon ja pani veden kuohumaan, ja se, joka ensimmäisenä astui kuohuvaan veteen, tuli terveeksi, sairastipa hän mitä tautia tahansa.] 

Siellä oli mies, joka oli sairastanut kolmekymmentäkahdeksan vuotta. Jeesus näki hänet siellä makaamassa vuodematolla ja tiesi, että hän oli jo pitkään ollut sairas. Jeesus kysyi: »Tahdotko tulla terveeksi?» Sairas vastasi: »Herra, minulla ei ole ketään, joka auttaisi minut altaaseen, kun vesi kuohahtaa. Aina kun yritän sinne, joku toinen ehtii ennen minua.» Jeesus sanoi hänelle: »Nouse, ota vuoteesi ja kävele.» Mies tuli heti terveeksi, otti vuoteensa ja käveli. 

 

Jeesus on toivomme 

Mies oli sairastanut kolmekymmentäkahdeksan vuotta. Jeesuksen kysymys: “Tahdotko tulla terveeksi?” tuntuu älyttömältä. Kukapa nyt ei siinä tilanteessa haluaisi.  

Tämä on ehkä jo väsynyt vertauskuva, mutta elämme nyt jo kolmatta vuotta peräkkäin globaalin pandemian keskellä. Se koettelee monen kärsivällisyyttä. Usein tuntuu siltä, että juuri kun valo alkaa häämöttää tunnelin päässä niin palaammekin takaisin lähtöruutuun. Aina tulee uusi aalto tai uusi variantti.  

Tätä taustaa vasten voimme vain kuvitella tuon miehen tuntemuksia. Pieni toivo herää joka kerta kun vesi kuohahtaa, mutta aikaa kuluu, aina joku muu on nopeampi ja muita sairaita, sokeita ja rampoja tuli aina lisää. Kuinka kauan toivoa jaksaa pitää yllä? Enkö olisi jo ansainnut parempaa? Enkö ole jo odottanut kyllin kauan? Koska on minun vuoroni? 

Jeesuksen aikana lääketiede ei ollut vielä yhtä kehittynyt, eikä moniin sairauksiin ollut parannuskeinoa. Varsinkin tarttuvien sairauksien kohdalla ainoa keino välttää suuri epidemia oli sairaiden eristäminen. Ilman yhteiskunnan turvaverkkoa sairastuneet olivat usein erittäin haavoittuvassa asemassa.  

Myös koronapandemian vaikutuksia yhteiskunnassa on tutkittu paljon. Moni kokee jatkuvan eristäytymisen ja varuillaan olon psyykkisesti raskaaksi. Pelko ja huoli omista sukulaisista ja perheenjäsenistä kalvaa jatkuvasti. Syyllisyyden taakka siitä, jos tartuttaa jonkun muun. Yksinäisyys syvenee mutta myös perheen sisäiset konfliktit voivat kärjistyä, kun koko perhe viettää suurimman osan ajasta neljän seinän sisällä.  

Vaikka lääketiede on kehittynyt ja olemme ylpeitä Pohjoismaisesta hyvinvointiyhteiskunnastamme, pandemia tuo esiin myös tämän yhteiskunnan eriarvoisuuden. Meitä kannustetaan etätöihin, mutta monet matalasti palkatut mutta silti yhteiskunnalle välttämättömät työtehtävät täytyy hoitaa fyysisesti paikan päällä, eivätkä vähävaraiset voi aina valita omaa autoa julkisen liikenteen sijaan välttääkseen ruuhkaa ja tungosta. Itse sairastuminen ei siis ole pandemian ainoa haittapuoli. 

Mitä sitten Jeesus oikeastaan tarkoitti, kun hän kysyi mieheltä, tahtooko tämä tulla terveeksi? Ehkä jotain muutakin kuin fyysisistä vaivoista vapautumista. Markuksen evankeliumissa, kun Fariseukset paheksuivat Jeesuksen seurustelua syntisten kanssa Jeesus vastasi heille: »Eivät terveet tarvitse parantajaa, vaan sairaat. En minä ole tullut kutsumaan hurskaita, vaan syntisiä.» (Mark.2) 

Kreikankielisessä alkuperäistekstissä terveyttä tarkoittava sana on hygies, josta sana hygienia tulee. Se merkitsee terveen lisäksi myös ehjää, kokonaista ja toimivaa. Kenties sairaus on myös vertauskuva maailmasta, joka on monella tavalla rikkinäinen ja epätasa-arvoinen. Auttamisen sijaan usein kilpailemme toinen toisiamme vastaan.  

Raamatussa parannusihmeet ovat Jeesuksen tunnustekoja, todistus Jumalan läsnäolosta myös silloin kun elämässä on kaikkein vaikeinta, lupaus tulevasta Jumalan valtakunnasta. Päivän evankeliumi muistuttaa, että Jumalalle kaikki on mahdollista. Toivo on vahva voimavara, joka auttaa meitä kohtaamaan myös itsemme, oman pelkomme, haavoittuvuutemme ja epävarmuutemme. Toivo antaa meille rohkeuden, jota voimme myös viedä eteenpäin auttaen ja rohkaisten toinen toisiamme.  

 

En sjuk man vid Betesda botas 

Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: »Vill du bli frisk?« Den sjuke svarade: »Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.« Jesus sade till honom: »Stig upp, ta din bädd och gå.« Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. 

 

Jesus är vårt hopp 

Trettioåtta år. Frågan som Jesus ställer sig till mannen känns lite dumt. Vem skulle inte vilja vara frisk efter trettioåtta år? Enligt traditionen, alla sjuka var vid Betesda bad därför att ibland började vattnet svalla, och den som först hann till bassängen blev frisk.  

Det är kanske redan trött och tråkigt liknelse, men det är nu tredje år som vi lever mitt i pågående pandemin, och redan det känns som evighet. Tar det aldrig slut? Precis när det ser ut lite hoppfullt, det börjar igen... Ännu en ny våg och en ny variant. Det kräver mycket tålamod.  

Vi kan bara gissa hur den här mannen i evangelium kände. Kanske en liten glimt av hoppet varje gång när vattnet börjar svalla. Men alltid är någon annan som är snabbare, alltid kommer det bara fler och fler andra sjuka, och han har ingen som skulle hjälpa honom. När är det min tur? Har jag inte väntat tillräckligt länge? Hur långt orkar man behålla hoppet? 

I Jesu tid var inte sjukhusar eller vårdcentraler som idag, medicinen var inte lika utvecklad, och många sjukdomar som var inte möjligt att bota. Det enda sätt att hindra sjukdomar att sprida var att isolera dem som var sjuka. Att vara sjuk betydde oftast att man var helt utanför samhället.  

Det har varit mycket utredning också om hur Corona pandemin har påverkad i samhället. Det är kanske många som mår inte så bra psykisk, och som känner sig svårt att leva isolerat hela tiden. Det är många som är oroliga för sina släktingar och familjemedlemmar. Isolering gör att fler känner ensamhet, men samtidigt också risken för konflikter i familjen är större när man är med varandra hela tiden.  

Även om vi är stolt över vårt nordiska välfärdssamhälle, pandemin har visat också samhällets orättvishet och ojämlikhet. För alla är det inte möjligt att jobba hemifrån, eller har inte råd att åka med egen bil i stället av kommunaltrafiken för att undvika trängsel. Och hem är inte den tryggaste plats för alla. Detta betyder, att bli smittad är inte den enda negativ sida i pandemin. 

Vad menade Jesus egentligen, när han frågade från mannen om han vill bli frisk? Kanske någonting mer än att bli frisk från den fysiska sjukdomen.  I Markusevangeliet, när fariséerna kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, svarade han: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.« (Mark.2) 

Det grekiska ordet i originaltexten som betyder hälsa är hygies. Vårat ord “hygien” kommer från den här grekiska ordet. Det är någonting vi måste ta hand om för att hålla oss friska. Dessutom betyder samma ord också hel, oskadad och välfungerande. Kanske sjukdom är också en liknelse om världen, som är bruten och oftast orättvis. I stället för att hjälpa varandra vi oftast tävlar mot varandra.  

Jesus gjorde många underverk och botade flera sjuka i Bibeln. Att bota var ett tecken att Guds rike är nära, samt löfte att Gud är nära att även när det är svårt. Dagens evangelium är en påminnelse, att Jesus är vårt hopp, och att allt är möjligt till Gud. Hopp är en stor kraft. Det ger oss mod, som vi kan också ge vidare genom att hjälpa och stärka varandra.