Predikan i Klosters kyrka 12.1.2020

 1.Söndag efter Trettondagen, 3.årgång

(samma på svenska, rulla ner...)

Jeesuksen kaste

Niinä päivinä Jeesus tuli Galilean Nasaretista, ja Johannes kastoi hänet Jordanissa. Vedestä noustessaan Jeesus näki, kuinka taivaat aukenivat ja Henki laskeutui häneen kyyhkysen tavoin. Ja taivaista kuului ääni: »Sinä olet minun rakas Poikani, sinuun minä olen mieltynyt.»

(Mark.1:9-11)

Kuulimme tänään kertomuksen Jeesuksen kasteesta. Tämä oli tärkeä merkkipaalu, sillä tuosta tapahtumasta on kerottu kaikissa neljässä evankeliumissa. Jeesuksen kaste ilmaisee hänen kutsumuksensa ja tehtävänsä maan päällä. Kasteen jälkeen evankeliumeissa kerrotaan, miten paholainen koetteli Jeesusta autiomaassa. Näiden tapahtumien jälkeen alkoi Jeesuksen julkinen toiminta saarnaajana, opettajana ja parantajana.

Kolmantena adventtina kuulimme Johannes Kastajasta, tienraivaajasta. Johannes kastaja saarnasi parannuksen tekemistä ja kastoi syntisiä: ”Kansa oli odotuksen vallassa. Kaikki pohdiskelivat, oliko Johannes ehkä Messias. He saivat Johannekselta vastauksen: »Minä kastan teidät vedellä, mutta on tuleva minua väkevämpi. Minä en kelpaa edes avaamaan hänen kenkiensä nauhoja. Hän kastaa teidät Pyhällä Hengellä ja tulella.” Vaikka edelleen käytämme kastamiseen vettä (näytä kastevesikannua), sakramentissa se liittyy Jumalan sanaan, kun kastamme kolmiyhteisen Jumalan nimeen. 

Matteuksen evankeliumissa kerrotaan miten ”Johannes esteli ja sanoi: ”Sinäkö tulet minun luokseni? Minunhan pitäisi saada sinulta kaste!” Mutta Jeesus vastasi hänelle: ”Älä nyt vastustele. Näin meidän on tehtävä, jotta täyttäisimme Jumalan vanhurskaan tahdon.” Silloin Johannes suostui hänen pyyntöönsä.” Johanneksen kaste oli parannuksen kaste, Jeesuksen kaste taas oli Pyhän Hengen kaste. Siksi Johannes aluksi epäröi, kun Jeesus vaati tulla hänen kastettavakseen. 

Katekismus opettaa kasteesta seuraavasti: ”Kaste toimitetaan kolmiyhteisen Jumalan nimeen. --- Jumalan nimeen vetoaminen osoittaa, että kaste on Jumalan työ, jota meidän ei tarvitse ansaita. Kasteen arvo ei riipu meidän asenteestamme, sillä kaste ja usko ovat Jumalan teko meissä. --- Kerran saatu kaste kantaa läpi koko elämän. (Näytä kastekynttilä, ”Minä olen maailman valo, joka seuraa minua, ei kulje pimeässä vaan hänellä on elämän valo”) Kasteen liitto on varma silloinkin, kun uskomme horjuu. Kun turvaamme kasteen armoon, meidän ei tarvitse omin voimin tehdä parannusta.” Pohjimmiltaan on salaisuus, mitä kasteen hetkellä todella tapahtuu, se on Jumalan työtä, mutta uskomme, että Pyhä Henki on läsnä kasteen sakramentissa. Kaste on lahja, mutta se on myös tehtävä, Jeesus antoi opetuslapsilleen kaste- ja lähetyskäskyn. Kaste on kutsu toimia kristittynä tässä maailmassa, lähimmäisten hyväksi. 

Jeesuksen kasteessa oli kyse myöskin Jumalan tahdon ja profeettojen ennustusten täyttymisestä. Käänne pelastushistoriassa tapahtui siinä, että yhteys Jumalan ja ihmisten välille oli palannut Jeesuksen muodossa. Taivaat aukenivat ja Jumala puhui. Jumala sanoi: ”Sinä olet minun rakas poikani”. Näin Jumala haluaa sanoa meille jokaiselle, ”Sinä olet minulle rakas”. Kasteessa Jumala kutsuu jokaisen nimeltä omakseen. 

Jesu dop
Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«
(Mark.1:9–11)

Material: Kanna med vatten, dopljus.

I dag hörde vi berättelse av Jesu dop. Det var en viktigt tilldragelse, därför att samma berättelse finns i alla fyra evangelium. Jesu dop var en tecken av hans kallelse och uppgift här i världen. Efter dopet, började Jesus sin publik arbete som lärare och predikant.

Tredje advent pratade vi om Johannes Döpare, som hade en uppgift att bana väg för Herren. Profetian i Jesajaboken, som berättar om ropande röst i öknen, blev synlig i Johannes Döpare. Johannes predikade bättring och döpt människor som omvände. ”Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. Men han svarade dem alla: »Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. ” Fast vi använder vanligt vatten i dopgudstjänst (visa kanna med dopvatten) det bliv heliga sakrament, tillsammans med Guds ord.

Matteusevangeliet berättar: Johannes försökte hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig." Jesus svarade honom: "Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske. Heliga Anden var närvarande i Jesu dop. Johannes hindrade att döpa Jesus, därför att han predikade bättring, och Jesus behövde inte bättring.

Det står i Katekes om dopet:
Dopet sker i den treenige Gudens namn. Hänvisningen till Guds namn är en bekännelse av att dopet är ett Guds verk och oberoende av våra prestationer. Det dop som vi en gång har fått bär oss genom hela livet. (Visa dopljus: ”jag är världens ljus...) Dopets förbund håller också när vår tro vacklar. När vi litar på dopets nåd behöver vi inte göra bättring av egen kraft. Den heliga Anden tuktar varje dag vårt själviska jag och väcker ny tro och kärlek i vår hjärta.

Det är en hemlighet vad händer i dopet, det är Guds arbete, men vi tror att Heliga Anden är närvarande i dopet. Dopet är en gåva, men samtidigt det är också kallelse. Det är en uppgift att vara kristen och älska våra medmänniskor. Också Jesus gav sina lärjungarna en dopbefallingen.

Jesu dop var en tecken av profetens löfte. Jesus hade en uppgift från Gud, som blev synlig i dopet, när Anden kom över honom som en duva. Himlen delade sig, och folket hörde Guds röst. Gud var inte tyst, Han belv närvarande i Jesus, hans son. Gud säger, att Jesus är hans älskad son, hans utvald. Jag tror att Gud vill säga det samma till var och en av oss; att du är älskad, du är utvalde. I dopets sakrament kallar Gud oss vid namn och gör oss till sina egna.