Saarna Klosterin kirkossa/predikan i Klosters kyrka 25.11.2022

 Matt.11:28-30 

Tulkaa minun luokseni, kaikki te työn ja kuormien uuvuttamat. Minä annan teille levon. Ottakaa minun ikeeni harteillenne ja katsokaa minua: minä olen sydämeltäni lempeä ja nöyrä. Näin teidän sielunne löytää levon. Minun ikeeni on hyvä kantaa ja minun kuormani on kevyt.»  

“Vain yksi on tarpeen” 

Jeesus sanoo: Ottakaa minun ikeeni harteillenne. Ies on veto- tai kantolaite, jonka avulla härkä tai härkäpari vetää kuormaa tai maatalousvälinettä. Myös ihmiset voivat käyttää iestä kantamiseen. Ikeen avulla paino jakautuu tasaisemmin, ja sen avulla on mahdollista kantaa kuormia, jotka muuten olisivat liian painavia kannettavaksi. 

Meillä jokaisella on elämässämme pienempiä tai suurempia taakkoja kannettavana. Kuorma voi olla konkreettinen, tai meillä voi olla henkistä painolastia. Minkälaisia taakkoja sinä kannat tänään mukanasi? Ehkä osan tuosta taakasta voit tänään hetkeksi laskea harteiltasi. Jeesus kantoi koko ihmiskuntaa itsessään, ja siksi hän kuollessaan ristillä kantoi jokaisen ihmisen kärsimyksen, kuoleman ja synnin taakan. Tästä kaikesta huolimatta Jeesus sanoo, että hänen ikeensä on hyvä kantaa ja hänen kuormansa kevyt.  

Ies on siis työväline, joka auttaa kantamaan painavia taakkoja, mutta sillä on myös symbolinen merkitys. Ikeen alle pakottamista verrataan alistamiseen. Antiikin kulttuureissa oli tapana pakottaa kukistettu vihollinen alittamaan symbolinen ies, joka oli muodostettu keihäistä tai miekoista. Mutta kun Jeesus kehottaa meitä ottamaan hänen ikeensä harteillemme, hän ei halua alistaa meitä, vaan Jeesus tuli tuomaan evankeliumin sanoman ja vapauttamaan meidät lain alta. Laki ilmaisee Jumalan vaatimuksen, mutta evankeliumi ilmaisee Jumalan armon.  

Raamattu myös kehottaa meitä kantamaan toistemme taakkoja. Ajattelen, että ehkä voimme olla toinen toisillemme kuin pellolla puuskuttava härkäpari. Vahvakaan härkä ei jaksa vetää taakkaa yksin, vaan tarvitaan kahden härän voimat. Jeesus ei lupaa poistaa kaikkia taakkojamme, mutta hän lupaa auttaa niiden kantamisessa, hän lupaa levon työn ja kuormien uuvuttamille sieluille.  

Ehkä voimme myös kuvitella tuon ikeen alle, härän tilalle itsemme, ja Jeesuksen kulkemaan vierellemme, antamaan meille voimaa ja vetoapua. Se ies on hyvä kantaa ja se kuorma on kevyt.   

______________________________________________________________________

Matteusevangeliet kapitel 11, vers 28-30 

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. 
Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” 

“Ett är nödvändig” 

Jesus säger: “Ta på er mitt ok”. Ok är ett redskap som används för att utjämna vikt, genom att läggas över skuldrorna. Oket medger att bära en tyngre vikt än man annars skulle klara, därför att belastningen anbringas på ett bättre sätt. Oket kan bäras av en människa eller djur, till exempel oxpar.  

Vi alla har större eller mindre bördor att bära i livet. Bördor, som kan vara fysiska eller psykiska. "Ett tungt ok att bära" betyder symbolisk att någon har betungande uppgifter eller ett stort ansvar. Vilka bördor bär du med dig idag? Kanske du får ta en liten vilostund i den här mässan och lägga ner din börda för en stund. Alltid när man firar nattvarden vi sjunger en hymn om Kristus, Guds lamm, som tar bort världens synder. Jesus bar den tyngsta bördan, döden och synden, i korset. Ändå Jesus säger: Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. 

I Bibeln vi har både lag och evangelium. Lagen betyder ett krav att följa Guds bud och göra olika gärningar. Evangelium däremot är löftet av Guds nåd utan någon förtjänst eftersom straffet för våra synder lagts på Jesus Kristus. Evangelium befriar oss från lagens ok. Vi behöver Guds nåd eftersom ingen av oss kan följa Guds lag perfekt.  

Bibeln uppmanar oss att bära varandras bördor. Jesus lovar inte att vi ska vara fri från alla bördor, men han hjälper oss att bära dem, så att dem blir lite lättare. Jesus säger: “jag skall skänka er vila”. Många av oss känner en berättelse om fotspår i sanden. Man kan faktisk läsa den här berättelsen från ett tyg som händer där under orgelläktaren. Det var en man som drömde att han gick längs stranden tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. 

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest. Och Gud svarade: "När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.” Vi får lita på Guds omsorg och vi får vila i Guds famn när livet känns svårt eller tungt.