Saarna Klosterin kirkossa/Predikan i Klosters kyrka 17.4.2022

 Luuk.24:1-12 

Jeesuksen ylösnousemus 

Ensimmäisenä päivänä sapatin jälkeen naiset jo aamuvarhaisella menivät haudalle ja ottivat hankkimansa tuoksuöljyt mukaan. He havaitsivat, että kivi oli vieritetty haudan suulta, ja kun he menivät sisälle hautaan, he eivät löytäneet Herran Jeesuksen ruumista.  

Kun he olivat ymmällä tästä, heidän edessään seisoi yhtäkkiä kaksi miestä sädehtivän kirkkaissa vaatteissa. Naiset pelästyivät ja painoivat katseensa maahan. Mutta miehet sanoivat heille: »Miksi etsitte elävää kuolleiden joukosta? Ei hän ole täällä, hän on noussut kuolleista. Muistakaa, mitä hän sanoi teille ollessaan vielä Galileassa:  

’Näin täytyy käydä: Ihmisen Poika annetaan syntisten ihmisten käsiin ja ristiinnaulitaan, mutta kolmantena päivänä hän nousee kuolleista.’» Silloin he muistivat, mitä Jeesus oli puhunut. 

Haudalta palattuaan naiset veivät tästä sanan yhdelletoista opetuslapselle ja kaikille muille. Nämä naiset olivat Magdalan Maria, Johanna ja Jaakobin äiti Maria, ja vielä muitakin oli heidän kanssaan. He kertoivat kaiken apostoleille, mutta nämä arvelivat naisten puhuvan omiaan eivätkä uskoneet heitä. Pietari lähti kuitenkin juoksujalkaa haudalle. Kurkistaessaan sisään hän näki ainoastaan käärinliinat, ja hän lähti pois ihmetellen mielessään sitä, mikä oli tapahtunut. 

 

 

“Miksi etsitte elävää kuolleiden joukosta? Ei hän ole täällä, hän on noussut kuolleista.”  

Jeesuksen haudalla odotti yllätys, johon kukaan ei ollut osannut varautua. Tapahtui jotakin niin ihmeellistä, että kerromme tuota pari tuhatta vuotta vanhaa tarinaa yhä tänäkin päivänä. Jeesuksen ystävät olivat tuskin toipuneet siitä järkytyksestä, että heidän opettajansa todella oli kuollut. Haudalle tulleet naiset halusivat tehdä Jeesukselle viimeisen palveluksen, voidella hänen ruumiinsa, kuten hautajaistapoihin kuului. Naiset lähtivät haudalle aamuvarhaisella, auringon vasta sarastaessa. He vaelsivat raskain askelin, edeltäneiden päivien surulliset tapahtumat vielä vahvasti mielessä.  

Pääsiäiskertomus aina palmusunnuntaista alkaen pitää sisällään koko tunteiden kirjon; ylistyksestä ja riemusta suruun ja turhautumiseen, pelkoon ja hämmennykseen, sekä lopulta uudelleen varovasti heräävään toivon kipinään ja iloon.  

Kuka vierittäisi kiven pois haudan suulta? Kuka raivaisi esteet myös sisimmästämme, jotta uskaltaisimme uskoa, luottaa, toivoa ja iloita? Pääsiäisen sanoma on siinä, että valo voittaa pimeän, rakkaus voittaa pahuuden, elämä voittaa kuoleman. Mutta miten se on mahdollista?  

Vasta pääsiäisaamuna naiset ymmärsivät mitä Jeesus oli yrittänyt heille puhua jo aikaisemmin. Heti kun naiset pelästyksestään tokenivat, he lähtivät viemään sanaa opetuslapsille, mutta nämä eivät uskoneet heitä. Pietari oli kuitenkin hieman utelias ja lähti juoksujalkaa haudalle, josta hän löysi pelkät käärinliinat. Usein etsimme asioille perusteluja tai todisteita. Silti joitakin asioita on vaikea uskoa todeksi, vaikka näkisi omin silmin. Pietari palasi haudalta ihmetyksen vallassa.  

Pääsiäinen ja ylösnousemus ei ole vain historiallinen tapahtuma, jota vuosittain kirkossa muistelemme, vaan Jeesus on läsnä, ja vaikuttaa yhä meidän keskellämme. Tarina ei päättynyt haudan suulle, hauta ei ollut loppu vaan alku. Opetuslapset ja muut läheiset saivat vielä kohdata ylösnousseen Jeesuksen, ja saivat tehtävän lähteä viemään ilosanomaa eteenpäin, Jeesuksen lähetyskäskyn. Tämä sama tehtävä on annettu myös meille. Tehtävä ei ole aina helppo. Niin kuin Jeesuksen seuraajat, mekin kuljemme ilosta ja ylistyksestä turhautumiseen ja epäilykseen.  Mutta pääsiäinen antaa toivon siitä, että kuolema ei ole kaiken loppu. 

Lopulta meidän ei tarvitsekaan ymmärtää kaikkea. Pääsiäisen sanomaa ei voi selittää järjellä. Voimme vain ihmetellä. Hauta on tyhjä, Kristus on noussut kuolleista.  

Lukasevangeliet kapitel 24, vers 1-12 
Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. 
De fann att stenen var bortrullad från graven, 
och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. 
De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. 
Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? 
Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: 
att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” 
Då kom de ihåg hans ord, 
och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. 
Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. 
De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. 
Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt. 

 

Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. 

När kvinnorna kom till graven, de upplevde någonting som ingen kunde ha väntat. Någonting så annorlunda, att vi får berätta om det här i kyrkan varje år, även nu 2000år senare. Jesu lärjungar och vänner hade knappt förstått att deras vän och lärare var död. Kvinnorna var på väg till Jesu graven för att smörja hans kropp. De gick i väg, tidigt på morgonen. Med tunga steg och tunga hjärta.  

Hela påsk berättelse från och med palmsöndagen är fyllt med starka känslor. Glädje och lovsång, sorg och rädsla, och äntligen förvåning och gnista av hopp.  

Vem skulle rulla bort stenen från graven? Undrade kvinnorna. Vem skulle rulla bort sten från mitt hjärta, för att jag skulle våga tro, lita och glädja med hela min själ? Vi firar påsk därför att livet har segrat över döden och att kärleken har segrat över ondskan.  Men hur är det möjligt? 

Det var först på påsk morgon att kvinnorna förstod vad Jesus hade försökt att förklara hela tiden. De gick i väg för att berätta till lärjungar vad som hade hänt, men lärjungarna trodde inte på dem. Petrus var ändå lite nyfiken och sprang bort till graven för att se själv. Han hittade bara linnesvepningen. Vi söker oftast bevis och förklaring för saker vi kan inte förstå. Och vissa saker är svårt att tro även om man ser med egna ögon. Petrus kom tillbaka full av undran över det som hade hänt.  

Den första påsken, när Jesus dog och uppstod, är någonting vi minns i kyrkan varje år. Men det är inte bara någonting som har hänt jättelänge sedan, utan Jesus är mitt ibland oss även idag. Tomma graven var inte slutet utan början till den större berättelse. Evangelierna berättar, att lärjungarna fick också möta uppstånden Jesus, och Jesus gav sin missionsbefallning. Vi har ett uppdrag att gå ut till världen och berätta påskens evangelium till alla människor. Kroppen som uppstod på påskens morgon är också den kropp som lever vidare i form av Kristi världsvida kyrka. När Jesus uppstår besegras döden för alltid. Det innebär att vi människor inte behöver vara rädda för döden, eller ondskan. Och det påminns vi om varje påsk sedan dess. 

Vi behöver inte förstå allt. Vi kan inte helt förklara vad hände på första påsk morgon vid graven, vi kan bara förundra. Graven är tom, Kristus är uppstånden. (Sannerligen uppstånden!)