Predikan i Klosters kyrka 9.2.2020
(Samma på svenska, rulla ner...)
Armo ja ansio
3. vuosikerta
22. Kuin hiukkanen vaakakupissa on koko maailma sinun edessäsi, kuin maahan pudonnut aamukasteen pisara. 23. Mutta sinä olet kaikille armollinen, koska kaikki on sinulle mahdollista, sinä suljet silmäsi ihmisten synneiltä, jotta he kääntyisivät, 24. sillä sinä rakastat kaikkea olevaa etkä inhoa mitään luomaasi – jos jotakin olisit vihannut, et olisi luonut sitä. 25. Jos et jotakin olisi halunnut, kuinka siitä olisi tullut mitään pysyvää? Jos et jotakin olisi kutsunut elämään, kuinka se olisi säilynyt hengissä? 26. Mutta sinä säästät kaikki, koska kaikki kuuluu sinulle, sinä, Valtias, rakastat kaikkea elävää
(Salomon viisaus: 11-26)
Armo ja ansio
3. vuosikerta
22. Kuin hiukkanen vaakakupissa on koko maailma sinun edessäsi, kuin maahan pudonnut aamukasteen pisara. 23. Mutta sinä olet kaikille armollinen, koska kaikki on sinulle mahdollista, sinä suljet silmäsi ihmisten synneiltä, jotta he kääntyisivät, 24. sillä sinä rakastat kaikkea olevaa etkä inhoa mitään luomaasi – jos jotakin olisit vihannut, et olisi luonut sitä. 25. Jos et jotakin olisi halunnut, kuinka siitä olisi tullut mitään pysyvää? Jos et jotakin olisi kutsunut elämään, kuinka se olisi säilynyt hengissä? 26. Mutta sinä säästät kaikki, koska kaikki kuuluu sinulle, sinä, Valtias, rakastat kaikkea elävää
»Entä
me?» kysyi silloin Pietari. »Me olemme luopuneet kaikesta ja seuranneet sinua.
Mitä me siitä saamme?» 28. Jeesus sanoi heille: »Totisesti: kun Ihmisen
Poika uuden maailman syntyessä istuutuu kirkkautensa valtaistuimelle, silloin
tekin, jotka olette seuranneet minua, saatte istua kahdellatoista
valtaistuimella ja hallita Israelin kahtatoista heimoa. 29. Ja jokainen,
joka minun nimeni tähden on luopunut talostaan, veljistään tai sisaristaan,
isästään, äidistään tai lapsistaan tai pelloistaan, saa satakertaisesti
takaisin ja perii iankaikkisen elämän. 30. Mutta monet ensimmäiset tulevat olemaan viimeisiä ja viimeiset ensimmäisiä.
Osallistuimme eilen
rippikoululaisten kanssa hiippakunnan järjestämään rippikoulupäivään
Strängnäsissä. Päivän aiheena oli ympäristö. Päivä alkoi messulla jonne
kokoontui yli 400 rippikoululaista eri puolilta hiippakuntaa. Erilaisissa
työpajoissa pohdittiin mm. Raamatun luomiskertomusta, ympäristökysymyksiä ja
sitä, miten voisimme pitää paremmin huolta luomakunnasta. Aihe on tärkeä ja
ajankohtainen, sillä juuri nykyisten rippikoululaisten ikäluokka on herännyt
ilmastonmuutoksen vaikutuksiin paremmin, ja juuri he rakentavat itsellensä
tulevaisuutta tässä maailmassa.
Mikä on tämän maailman osa
Jumalan silmissä, ja mikä on ihmisen suhde Jumalan kanssa? Tuota samaa
kysymystä pohtii myös päivän Vanhan testamentin lukukappale Salomon viisaudenkirjasta:
”Kuin hiukkanen vaakakupissa, on koko maailma sinun edessäsi, kuin maahan
pudonnut aamukasteen pisara”. Se on myös kaunis kuvaus luomakunnasta: ”Sinä
rakastat kaikkea olevaa, et inhoa mitään luomaasi – sinä, Valtias, rakastat
kaikkea elävää”.
Myös päivän evankeliumissa on
kysymys ihmisen ja Jumalan välisestä suhteesta. Pietarin kysymys on kovin
inhimillinen, sellainen, jonka jokainen meistä varmaan kysyy elämänsä aikana:
Entä me, mitä me siitä saamme? Elämämme aikana meidän täytyy tehdä monia
valintoja, ja usein niitä täytyy punnita juuri hyödyn näkökulmasta. Onko uhraus
kannattava, kääntyykö se lopulta voitoksi vai tappioksi?
Jeesuksen vastaus Pietarille on
vastaus erityisesti opetuslapsille. Opetuslapsilla oli oma erityinen tehtävänsä
ja paikkansa pelastushistoriassa. Opetuslapset elivät köyhää elämää
kiertäessään kylästä kylään Jeesuksen seurassa. Moni heistä oli luopunut
elinkeinostaan, kun Jeesus oli kutsunut heidät. Niin myös Pietari oli jättänyt
kalaverkkonsa, kun hänestä tuli ihmisten kalastaja. Opetuslapsen osa ei ollut
helppo. Pietari oli huolissaan, ja kysyi kaikkien puolesta; mikä tulisi olemaan
heidän palkkionsa kaikista näistä uhrauksista. Jeesus lupasi, että heidän
palkkansa tulevassa elämässä on oleva suuri, monet viimeiset tulevat
ensimmäisenä, ja ensimmäiset viimeisenä.
Kysymys siitä, että pitäisi
jättää koko elämä taakseen ja lähteä seuraamaan Jeesusta, oli ehkä
konkreettisempi juuri opetuslapsille. Mutta nykyäänkin voimme miettiä, mitä
Jeesuksen seuraaminen tarkoittaa meidän elämässämme, minkälainen on meidän
suhteemme Jumalaan? Vaikka meidän maailmamme on kuin pisara meressä suuren
kosmoksen keskellä, Jumala ajattelee, että me olemme arvokkaita ja
merkityksellisiä.
Pyhäpäivän
aiheena on ”armo ja ansio”. Jeesuksen vastaus opetuslapsille ei toimi tämän
päivän yhteiskunnassa. Työstä on saatava oikeudenmukainen palkka, on tienattava
elantonsa. Kantava teema koko Matteuksen evankeliumin luvussa on kysymys siitä,
kuka sitten voi pelastua? Päivän evankeliumin alussa kuultu Pietarin kysymys on
seurausta kohtaamisesta rikkaan miehen kanssa, joka ei ollut valmis luopumaan
omaisuudestaan, vaikka oli noudattanut lakia kaikilta muilta osin. Kuinka
voimme ansaita Jumalan armon? Moni asia elämässämme pitää ansaita, mutta kun
puhumme armosta, puhumme jostakin aivan toisenlaisesta.
Joka päivä me ihmiset teemme
syntiä Jumalaa, luomakuntaa ja toisiamme vastaan. Synti on jotakin, mikä
erottaa ihmisen Jumalasta. Armo, sana jonka useimmiten kuulee vain
jumalanpalveluksissa, tarkoittaa ilmaista. Meidän ei tarvitse ansaita sitä,
mikä on ilmaista. Armo on Jumalan lahja meille. Jumala on kaikille armollinen,
hän sulkee silmänsä ihmisten synneiltä. Armo on Jumalan rakkautta, joka korjaa
sen yhteyden, jonka synti erottaa.
Jumala rakastaa ja pitää
merkityksellisenä myös sitä, mikä on meille pientä ja merkityksetöntä. Hän
rakastaa kaikkea elävää, kaikkea, jonka hän on luonut. Siksi myös meidän tulee
rakastaa lähimmäisiämme ja pitää huolta luomakunnastamme.
Nåd och tjänst
Tredje årgång
Salomos vishet kapitel 11, vers 22–26
Som vågens minsta vikt är hela
världen för dig, som en droppe av morgonens dagg, där den faller ner på jorden.
Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med
människornas synder, för att de skall omvända sig. Du älskar allt som finns
till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt
åt något du hatade. Hur skulle något ha kunnat bestå mot din vilja? Hur hade
det kunnat bevaras om det inte hade kallats till liv av dig? Du skonar allt
därför att det är ditt, du härskare som älskar allt levande.
Matteusevangeliet kapitel 19, vers 27–30
Då sade Petrus: ”Vi har ju lämnat
allt och följt dig. Hur blir det då för oss?” Jesus svarade: ”Sannerligen, vid världens
återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni
som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Var och
en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far
eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv.
Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.
I går var jag i Strängnäs med konfirmander. Det var en stor
samling med över 400 konfirmander från stiftets församlingar. Dagens tema var
”älskade jord”. Vi pratade om miljöfrågor, och funderade tillsammans, hur vi
kan ta hand om vår skapelse bättre. Jag tycker att jag såg mycket framtid och
hopp under dagen.
Dagens gammaltestamentliga läsning är från apokryfboken,
Salomos vishet. Det är en vacker beskrivning om världen. ”Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av
morgonens dagg, där den faller ner på jorden. -- Du älskar allt som finns -- Du
skonar allt därför att det är ditt, du härskare som älskar allt levande.” Skribenten
funderar, vad som är skapelsens plats i Guds värld och hurdan människas
relation med Gud är.
Också dagens evangelium pratar om relationen mellan människor
och Gud, när lärjunge Petrus frågade från Jesus: ”Vi har ju lämnat allt och
följt dig. Hur blir det då för oss?” Det är ju en jättemänsklig fråga. Det är någonting,
som var och en av oss kanske frågar många gånger i livet. Hur blir det då för
oss? Vad är mitt arvode när jag har offrat så mycket? Vi måste göra många val
under livet. Och oftast måste vi fundera, om det är lönsamt eller inte, om vi får
vinst eller förlust?
I dagens evangelium riktar Jesus sina ord till lärjungarna.
Lärjungarna hade en viktig plats i frälsningshistoria, de hade mycket ansvar
och en speciell uppgift, kallelse för missionsarbete. Lärjungarna levde i
fattigdom, såsom Jesus. Petrus vill bara försäkra sig om att de alla får det
som Jesus lovat dem. Petrus och lärjungarna hade hela tiden längtat efter Guds
rike, när de lämnade allt och följde Jesus. Petrus lämnade sitt fiskenät och
blev människofiskare. Vad är lärjungarnas lön för sitt arbete? Det undrar
Petrus, som var lite orolig. Jesus lovar att deras lön i himmelriket kommer att
vara stor, de sista skall bli först och de första skall bli sist.
Att de lämnade någonting när de började följa Jesus var
kanske lite mer konkret för lärjungarna än det är för oss. Men vi kan också nu
fundera på vad det betyder att vi följer Jesus, att vi har relation med Gud?
Fast vi knappast är någonting i det stora kosmos, tänker Gud att vi är
värdefulla.
Dagens tema är ”nåd och tjänst”. Vårt samhälle fungerar inte
så att människorna måste vänta på sin lön. Det är rättvist att få sin lön, för
att vi kan förtjäna vårt uppehälle. Den bärande frågan i hela kapitlet 19 av
Matteus är: Vem kan då bli räddad? Hur kan vi tjäna Guds nåd? Det finns många saker som vi måste
tjäna, men när vi pratar om nåd, pratar vi om någonting helt annat. Varje dag
gör vi synd mot Gud, mot våra medmänniskor och skapelsen, och synd är någonting
som skiljer människan från Gud. Ordet ”nåd” betyder detsamma som gratis. Det
som är gratis behöver man inte förtjäna. Det är Guds stora gåva. Gud är
barmhärtig mot alla, och han överser människornas synder. Nåd är Guds kärlek
mot människor, och det fixar vår relation med honom.
Gud älskar också den som är liten och obetydlig och gör denne
betydelsefull. Han älskar allt levande, allt som han har skapat. Så vi måste också
bidra till Guds kärlek, älska våra medmänniskor och ta hand om skapelsen.
Kommentit
Lähetä kommentti